ta, så betraktade hennes fader dem likväl från en helt annan synpunkt. Fernando kom en tid i den största förlägenhet i följd af denna förbindelse. Han älskade lidelsefullt sitt hbjertas utkorade; men en, lika stark trollkraft fängslade honom vid hans romantiska företag. Huru skulle han kunna underhålla eller släcka dessa begge flammor? — Den enklaste och lättaste utvägen syntes honom vara att gifta sig med Seraphina, njuta en del af smekmånaden och spara resten till tiden efter de sju städernas upptäckande. Han skyndade till Don Ramiro, för att gilva honom del af den förträffliga utväg, han hade påfunnit. Men nu bröt med ens det oväder löst, som denne så länge burit inom sig. Ramiro fö: ebrådde honom den dumma lättrogenhet, hvarmed han kastade sig in i det mest dåraktiga företag. Men Don Fernando, för stolt eller för egensinnig att fördraga gubbens kalla åsigter,; for upp; och scenen slutades med ett gräl, hvari Don Ramiro förklarade, att Fernando var en narr; att han icke uppfödt sin dotter för en sådan; och alt hvarje förbindelse dem emellan numera, och intill Fernandos återkomst från den fabelaktiga ön, vore förbuden. Don Fernando gick, mycket mera intagen a sin drömbild, än förr. Knappt var han ur hu set, förrän Don Ramiro begaf sig till Seraphinas rum och för henne skildrade hennes älskares ka rakter i de mörkaste färger. Han tryckte hen ne med faderlig tillgifvenhet till sitt bröst och bortkyste en tår, som rullade utför hennes kind men vred, det oaktadt, helt sakta om nyckeln hennes dörr, då ban gick ut; ty ehuru öfverty gad han än var om sin dolters lydnad, så hade han likväl en ännu högre tro på de förträfflig: egenskaper, en god nyckel och ett godt lås be sitta. — Jag kan icke säga, om Seraphina blifvi omvänd genom sin faders visa tal; blott så MyC ket kan jag försäkra, att de älskande, 1 trots a det faderliga förbudet och det goda låset, hem ligen träffades; och sedan Fernando hela dager