Aftonbladet – 9 oktober 1845, sida 1

familj, ty han ansåg sig redan i andanom för egare af ett palats på de sju städernas ö, hvaröfver han hade blifvit utnämnd till adalantado. Hans förehafvande lockade till honom äfventyrare af alla slag, liksom filspån hänger sig fast vid en magnet. Köpmin lofvade sig rika varulager, krigare byte och vinst — hvar och en hvad han mest önskad. I. Blott en enda menniska yttrade djupt förakt för detta företag, nemligen Don Ramiro Alvarez, fader till den sköna Seraphina, Fernandos brud. Hen hörde till det slags positiva gubbar, hvilka bekämpa-allt hvad som smakar af den romantiska skolan. Derföre trodde han icke på de sju städernas ö, och förkastade upptäcktsresan dit, såsom foster afen förryckt hjerna. Han såg med yttersta harm den blifvande mågen bortbyta sina säkra gods mot luftslott, och gaf honom derföre öknamnet Adalantado öfver narrarnes landp,. — Detta var desto mindre underligt, som endast hans dotters tårar och böner hade förmålt honom att gifva sitt bifall till detta giftermål, ehuru han icke hade haft någon förnuftig orsak till sin motvilja derför, då Don Fernando tillhörde blomman af det portugisiska ridderskapet. Ingen kunde mäta sig med honom i ringränning; ingen var djerfvare och skickligare i tjurfäktning; ingen gjorde en prydligare madrigal öfver sin dame och ackompagnerade den bättre med guitarren; ingen dansade boleron med så gudomligt behag och raskhet eller handterade derunder kastanjelterna så skickligt, som han, den entusiastiske adalantadon. Men huru hastigt dessa företräden än hade eröfrat den hulda Seraphinas hjer