Aftonbladet – 9 oktober 1845, sida 1

ADALANTADON ÖFVER DE SJU STÄDERNA. ÅF J. J. KERN. I. I början af femtonde århundradet, då prins Henrik af Portugal, ärorik i åminnelse, så ifrigt bedref sina upptäckter på Afrikas vestra kust, och alla unga äfventyrare samt alla gamla käringar icke talade om annat, än nyupptäckta öar och guldrika länder, kom en gång till Lissabon en gammal, skeppsbruten matros, hvilken förskräckliga stormar kastat Gud vet hvarthän, och som efter långa färder hit och dit på det vida verldshafvet landat på en ö, den han till sin största förvåning funnit befolkad af kristne och öfversådd med herrliga städer. Vid hans ankomst — så berättede matrosen — betraktade honom inbyggarne på denna ö, hvilken aldrig varit besökt af något fartyg, med nyfiken förvåning och berättade för honom, att de vore afkomlingar af några kristne, hvilka räddat sig genom flykten, då Mohrerne eröfrade Spanien. De gjorde frågor angående sitt fordna fädernesland och blefvo mycket nedslagna, då de hörde, att konungariket Granada ännu var i Mohammedanernes händer. För att visa sin bibehållna tillgilfvenhet för den sanna tron ville de föra honom — matrosen — i kyrkan; men han nekade att gå dit, antingen derföre alt han icke kände den dertill nödiga andakten, eller för det att han icke kunde fullt förlita sig på dem, såsom alldeles obekanta, och han föredrog att åter begifva sig ombord på sitt fartyg. Men huru hårdt måste han icke plikta för sin Jjumhet i religionen! En förfärlig storm öfverföll honom, den obekanta