Aftonbladet – 9 oktober 1845, sida 1

skiljda och förlorade församlingarnes återförening med den öfriga kristna verlden. Ingen gick saken likväl djupare till sinnes, än Don Fernando de Ulmo, en ung, eldig, romantisk riddare, mycket ansedd vid Portugisiska hofvet, derifrån han nyligen, öfvermätt på nöjen, hade rest till sina gods. — Från denna tid voro de sju städerna hans enda tanka om dagen och föremålen för hans drömmar om nätterna, ja, de blefvo till och med farliga för hans trolofvade, en ung, skön och rik arftagerska i Lissabon. Hans fantasi blef slutligen så. uppeldad, att han beslöt att på egen bekostnad företaga en upptäcktsresa till den heliga ön, en resa, som dock icke kunde blifva något serdeles vådligt korståg, enär ön, enligt den gamle sjömannens utsago, måste ligga i närheten af de Kanariska öarna, hvilka på den tiden, innan Amerika var upptäckt, utgjorde gränsen för all skeppsfart på occanen. För att kunna verkställa denna expedition. sökte Don Fernando vinna hofveis protektion, hvilket också fullkomligt lyckades honom, den allmänt omtyckte riddaren. . Konung Joam 11 utnämnde honom till adalantado, eller kricszuvernör, öfver alla de länder, han — naturligtvis på egen bekostnad — kunde upptäcka och betingade sig för denna ynnest och bevågenhet ingenting mera än tiondedeien af alla inkomster af det nya riket. Don Fernando skred till verket med all en förslagsmakares ifver. Han försålde alla sina gods för att kunna inköpa fartyg, kanoner, vapen och lifsmedel. Han förpantade utan betänkande sitt stamgods, som sedan uråldriga tider tillhört hans