Aftonbladet – 9 oktober 1845, sida 1

ön försvann; och först efter otaliga mödor och många faror var han nog lycklig att åter beträda sin fädernejord. Hela Lissabon, ja hela riket föll, såsom billigt var, i förundran öfver denna sagolika berättelse. De, som voro kunniga i historien, erinrade sig nu plötsligen huru de hade läst i gamla krönikor, att, då halfmånen i åttonde århundradet trängde det heliga korset ur Spanien och de kristna templen förvandlades till mohammedanska moskeer, hade sju biskopar med sina fromma hjordar öfvergifvit Pyreneiska halfön, för att uppsöka någon ö i verldshafvet, der de skulle kunna grundlägga sju kristna städer. Dessa gudfruktiga äfventyrares öde hade hittills förblifvit en hemlighet. Den gamle matrosens berättelse upplifvade minnet af denna tilldragelse, och alla fromma och alla entusiaster voro enhälligt öfvertygade, att denna ö, som den gamle sjömannen tillfälligtvis hade upptäckt, icke vore något annat, än den ort, dit den eviga Försynen hade fört de fromma biskoparne med deras trogna hjordar, för att undanrycka dem verldens buller och fasorna af ett krig med Mohammedanerne. Under denna lättrörda tid var det godt om förföriska, men i verkligheten oupphinneliga mål, hvilka lockade företagsandan. De sju städerna väckte då i lika hög grad den spanska och portugisiska kristenhetens intresse, som de kristne i England och Tyskland nu för tiden lockas af en kanal genom Panamanäset eller en väg gerom norra Ishafvet till China och Amerika. Ja, den tidens fromma kristne uppsände formligen böner till bimlen, i hvilka de suckade efter de från