Aftonbladet – 8 oktober 1845, sida 2

el till honom med en slafvinna. Detta betyder: ;kom genast min vän, din älskade väntar dig med ängtan!s — Besöks hon af en väninna, så sätter hon hennes tofflor utanför dörren, såsom tillkännagifvande att ett främmande fruntimmer befinner sig i harem, hvarföre mannen ej får komma in. Denna toffelsignal, hvilken hvarje muselman måste åtlyda, nyttjas måhända ej så sällan när hustrun har annat be. sök och önskar mannens frånvaro. — Märkvärdig! ir det också, att hvarje muselman har ett par toff lor stående i sin moskå, hvilka han tar på sig nä han kommer dit och af sig då han går derifrån; a denna anledning finner man en så stor mängd toffloi uppstaplade vid ingången till de besöktare moskeerna att de bilda ett högt brokigt berg. — Och hvarifrår kommer väl ordspråket: den vet nog hvar skor klämmer, som har henne på,? — Den romerske se natorn JEmilius Paulus lär allraförst. ha brukat de och vid följande tillfälle. Han lefde länge tillsam mans med sin hustru Papyria, som skänkte honom er son, den sedermera så ryktbare Scipio Emilius, mer slutligen försköt han henne. Hans vänner försökt afhålla honom derifrån, men han blef fast i sin före sats, och i stället för svar sträckte han fram foter och yttrade: Ar denna senatorliga toffel ej ny oct vacker? Och likväl vet endast den hvar hon kläm mer, som har henne på. — HUNDEN HAR LÄNGE VARIT PÅ TEATERN. D: Sheridan i förra århundradet dirigerade teatern London, hörde karavanen till dagordningen; pjeser var ett kassastycke, och en hund, som räddade et! barn från att drunkna, spelade hufvudrollen. Undei en af representationerna kände en af skådespelarnt sig illamående och yttrade till Sheridan: Ack! hvac det är skada att stycket ej oafbrutet kan komma at uppföras... — Hvad kan väl hindra det? frågad den bestörte Sheridan. — Jag blir säke:t sjuk : morgon. — Nå? svarade Sheridan, är det ingen ting annat; jag trodde att hunden var sjuk!