— Nya teatern erbjöd i går, medelst uppförandet af Scribes qvicka och snillrika komedi Kotteriet, en ganska intressant afton, hvarvid man hade tillfälle att få göra bekantskap med de trenne nya sujetter, som denna teater tillvunnit sig, nemligen Hr P. Deland samt herr och fru Hessler. Hr Deland utförde grefve Miremonts roll en gammal skröplig, men mycket dekorerad Pai af Frankrike, som står under sin intriganta frus toffel, med en mästerlig finhet och takt, samt lerenade icke rum för den minsta anmärkning Om Hr Deland kan prestera ett så fulländadt spel äfven i andra roller, så har Nya teatern i honom gjort en afundsvärd acqvisition. Hr Hessler var för 8 eller 9 år sedan bekant för Stockholmspubliken, men har sedan utvecklat sig till en ganska god talang, så vidt vi kunne döma från gårdagen. Han visade sig i Oscar Rigauds parti äga, hvad man icke alltid finner äfven hos äldre skådespelare, sanning både i uttalets accentuation och åtbörderna, förde sig med ledighet, och saknäde icke heller värma i sitt spel; han äger derjemte en ganska fördelaktig figur. Fru Hessler, född Widerberg, hade Zoös roll; hon äger äfven ganska goda dramatiska anlag, och presenterar sig med behag, men den scen, der hon nu uppträdde, fordrar att rösten höjes något mera, emedan åtskilligt af hennes parti icke kunde väl höras fram till fonden af salongen. ÖOfverhufvud är det en gällande anmärkning, att man aldrig förlorar på, att iakttaga den största möjliga aa TA Kd et