Aftonbladet – 7 oktober 1845, sida 3

Mn oe KE nn nn genom att odla dessa underjordiska knölar; me ännu, år 41699 ansåg den då för tiden berömd engelske agronomen Evelyn potäterne med myc ket förakt, och detta förakt — ett märkeligt fac tum-— medför nu stora fördelar. Plantere potätern — sade han — på eder allrasämst trädgårdsjord; skörden i November så mycke som behöfves för vintern, men göm icke på dem alltid blir någonting qvar i jorden till följand skörden., Det synes tydligt, att dessa ord skref vos på en tid, då jordpäronen (Topinambour behandlades på samma sätt. Och detta Evelyn sätt att betrakta saken har i våra dagar i Eng land framkallat en kultur, som, efter namnet p dess uppfinnare, kallas Greys-kulturen och son gör den utmärktaste nytta, hvilket vi strax skola visa. Potatisodlingen i Europa under två och et halft århundrade har visat, att denna amerikan ska rotfrukt föredrager ett fuktigt klimat framför ett torrt, ja till och med låg temperatur framför värme. Man glömmer gemenligen, att Peru ej frambringar ätbara och fruktbärande potäter, utan att de först i Europa begynt blifva större och förökas. Det fuktiga och tempererade Irland samt Lancashire i England äro de länder, hvarest potatisen 1 alla hänseenden uppnår sin största fullIkomlighet: produktivitet, visshet om afkastning, storlek, förträfflig smak, födande kraft för menniskor och djur. Deremot äro de södra länderna, Italien, Spanien, Södra Frankrike, till och med en del af Tyskland: de länder, i hvilka potatisen minst trifves. Hvarje upplyst landtbrukare känner dessa förhållanden, och deri ligger äfven orsaken hvarföre man bör hemta upplysningar om potatisodlingen från Irland, Lancashire och andra engelska grefskaper, der man hunnit längst deri. I Irland har förbemälte yttrande af Evelyn föranledt, att man redan i lång tid der odlat potatis om vintern. Vill man hafva bestämda uppgifter om tiden och namnen på personer och ställen, så har jag deraf så många man behagar. James Goodiffe i Granard, i grefskapet Langford i Irland, har på de sednaste 20 åren med framgång odlat potäter både sommar och vinter. Han sätter dem i September, ja till och med vid jultiden och tager upp dem från Februari till Maj, hvilket icke hindrar honom från att äfven sätta dem i April för att efterhand om sommaren taga upp tidigare och sednare sorter. Det är, med ett ord, en oafbruten skörd. Den hvita potatisen (White Kidney), hvarmed torgen i Dublin äro så rikligen försedda, lyckas förträffligt medelst denna odling. Man har talat om det stora djup, hvarpå potäterne måste sättas för attskydda dem för frosten, och sedan påstått, att de icke kunna trifvas på detta djup. James Goodiffe har gjort en mängd försök i detta afseende, hvilka andra landtbrukare stalföstat, för att utröna huru djupt potatis skall sältas för att icke frodas. Denna ! gräns är så aflägsen, att man icke bör låta oroa sig deraf, nemligen tre fot. Sättes potatisen mindre djupt, så drifver den spiror, som skjuta upp öfver jorden. Imedlertid nöjer sig hr Goodiffej med 4 till 6 tums djup; han göder och kupar dem som vanligt. Så vidt han minnes har aldrig någon skörd misslyckats för honom; och under det sjukdomar flera gånger angripit hans sommarpotäter, hafva de, som han odlat om vintern, varit befriade derifrån. Han har ej dragit i betänkande, att just uti år gifva detta råd åt alla de åkerbruksdistrikter, i hvilka potatisen ännu kan sättas. Samme landtbrukare har till och med) satt potäter i Juni och tagit upp dem i November. I grefskapen Sussex, Worcestershire och ! Somersetshire är det brukligt att sätta potläternal på hösten, och man är allmänt belåten med detta förfarande. I Birmingham har man likaledes sysselsatt sig med sättningens djup, och der föredraser man 20 tum, hvarigenom knölarne ofta uppNå en vigt af 4 skålp. och derutöfver, hvaremot t le mindre djupt satta blifva mycket mindre. En ikerbrukare nära Manchester uppgifver, att han ;j led större förlust, än högst en procents på si12 vinterpotäter, i trots af den stränga vintern , 1844—4845. En annan i Pertshire i Skottland, K inder 356 breddgraden, satte den 27 Januari sistl. r potäter på torr och högländt mark samt erhöll April en rik och förträfflig skörd deraf. En nnan öfvertäckte sin potatis med gips och fann ig mycket väl deraf. En viss Trotter vid Stock-on (541), grad nordlig bredd) har förvärfvat ett? amn för sina jemnförande undersökningar rörango; e sommaroch vinterpotäter. Han är af denl1 ankan, att det är vida bättre att, på lerjord, sätta otatis om hösten, än om våren. Deom vintern dlade potäterna, säger han, hafva större knölar, ogna fullkomligare och få en finare smak. Han åstår till och med, att afkastningen blir fyrdub10 el, hvarmed Greys erfarenhet öfverensstämmer.a id stark köld betäcker han växterna med halm,— ock icke hela marken. Likaledes har Robert Bj rthurd i Edinburgh detta år utgifvit en broyr, med den besynnerliga titeln: Potatisprolemet upplöst (the potato problem solved). I enna skrift säger han: Potatisens öga är ett sofande öga och kan derföre ej utveckla sig våren ter sedan det är skapadt, hvarföre man till ttning endast må nytta potäter af förra årets örd. Till sättning 1843 skall man således haf-5( 2 poläter af 4844. Hr Lord, en mycket .be-) ri int professor i landthushållningen i Edinburgh,Sa ger i sina: Elements of practical agriculture,) 2) 1. 423: I några trakter al södra England sätter a an tidigt mogna potäter före vintern, i Oktober W( ler November, 9 å 40 tum diunt och-hatäecker Pp