Aftonbladet – 6 oktober 1845, sida 2

TEATER. — På kongl. teatern gafs i går den täcka operetten Hin ondes andel eller hälften hvar, deri m:llerna Ström och Fundin samt hr Strandberg delade publikens ynnest sig emellan, äfvensom m:ll Högqvist och hr Pettersson i Polkan. Den unga dansösen mill Paulus, som blifvit nyligen införskrifven, kommer att uppträda om thorsdag. M:li Paulus lär blott vara 47 år gammal, har varit elev vid operan i Wien, och lärer hitkommit på den nye ballettmästaren, hr Alexandres, begäran, som äfven förut varit anställd vid samma teater, samt fått engagement här, ehuru med en, som det säges, obetydlig aflöning. — Tornet i Ferrara är namnet på ett skådespel i 4 akter, från fransyskan, af Alboize, Lafont och ännu en författare, hvars namn vi förgätit, hvilket gafs i går för första gången på Nya Teatern. Uti Tyskland finnes för närvarande en författare, hvilken åt bokhandlaren Först hvarje år reguliert sammanskrifver två röfvarromaner, deri de hiskligaste vidunderligheter af grymhet och barbari finnas uppstaplade på hvarandra, utan någon annan egentlig konstnärsförtjenst, än den som ligger i uppfinningsförmågan att kunna variera sönderslitande scener. Om man föreställer sig en sådan bandit-roman, framställd på scenen, så har man en temligen klar bild af Tornet i Ferrara. Så mycket ohyggligare är det, om, såsom man nödgas tänka och som häfdernas vittnesbörd ej jäfvar, händelsen deruti är en trogen kopia af historien från en af de italienska småstaterna på 1300-talet. Styckets uppränning är i korthet följande: En hertig af Ferrara, Alfons den förste, som låtit förgifva sin företrädare, samt under en påföljande grym regering hålla hans maka och upga son Åstolf i fängelse, blir i sin ordning förgifven af en anförvandt och pretendent Andrea, som innästlat sig i hans förtroende. Imedlertid befinnes det, då den aflidnes testamente öppnas, att Andrea missräknat sig och den unge Astolf, den först förgifne hertigens son, bliv nämnd till regent. I följd häraf börjas en kedja af ränkor, hvarigenom Andrea, en fullkomligt hjertlös bof, söker med Astolfs undanrödjande bana sig vägen till thronen. Han tingar en af sina förtrogne att mörda Astolf, medan denne om natter: skall ensam