Aftonbladet – 4 oktober 1845, sida 3

urets utlösande. . Bökman har upplyst: att hustru Pettersson någon dag i sistl. Juni månad infunnit sig å pantlånekontoret och uppgifvit att assistanssedeln till en å kontoret belånad klocka vore bortstulen, hvadan Petters son anhöll om förbud emot urets utlösande; att Pettersson imedlertid omtalat, att uret icke tillhörde henne, utan hustru Sara Lovisa Åsberg, i anledning hvaraf Bökman tillstyrkt Pettersson foga anstalt derom, att, till förebyggande af möjligt misstag, urets rätta egare borde vid pantlånekontoret jemväl sig infinna; att Pettersson ätföljd af Åsberg påföljande dag återkommit, samt efter det Å. uret igenkänt, fortsatt sin förut framställda begäran; att Nelson 9—53 dagar derefter tillställt Bökman en assistanssedel jemte 4 rdr banko i penningar och anmodat Bökman utlösa ett för nämnde summa belånadt ur, men som B. funnit, att detta ur varit antecknadt såsom Åsberg tillhörigt och till utlösen förbjudet, hade B. underrättat Nelson om förbållandet, i anledning hvaraf Nelson omtalat att assistanssedeln anhållits hos en för stöld häktad person vid namn Landqvist, och att Nelson, på misstanka om Landqvists åtkomst tillsedeln, ville lysa upp uret; att Bökman utlemnat uret till Nelson och i dennes sällskap genast uppsökt hustru Asberg, för hvilken Nelson berättat hvad som förekommit, och då Åsberg icke bade något deremot att erinra, förklarat sig skola inlemna uret till förvar uti poliskammarens magasin; tilläggande Bökman, att hustru Åsberg viddetta tillfälle, på Nelsons fråga om urets utseende, visat sig osäker i sina svar och bland annat uppgifvit, att urets boett vore slät, ehuru den befunnits krusig. Hustru Åsberg har för sin del erkänt Bökmans berättelses sanningsenlighet, och uppgifvit att hon af misstag yttrat urets boett vara slät i stället för krusig; dock vore uret, som i poliskammaren uppvisats, Åsbergs eller rättare hennes uti Helsingland vistande mans tillhörighet; tilläggande Å., dels att hon för 3 år sedan af en skräddaregesäll vid namn Pettersson inköpt uret och skänkt detsamma åt sin man, dels ock att mannen Åsberg den 42 Oktober 1844 belånat uret, hvarefter hustru Å., den 48 Febr. innevasande år, hos arbetskarlen Petterssons hustru pantsatt assistanssedeln, den hon sedermera ej sett. Uppsyningsmannen Nelson har anmärkt, att oftaberörde assistanssedel destomindre kunde hafva blifvit hustru Pettersson frånstulen den 2 Juni, som Nelson redan den 44 föregående Maj från Landqvist anhållit den plånbok, uti hvilken, såsom uppsyningsmannen Segerberg intygat och Landqvist i vittnens närvaro erkänt, samma assistanssedel sedermera af Nelson påträffats. Denna omständighet bar hustru P. yttrat att hon icke kunde förklara; dock vore hon beredd att med ed styrka det assistanssedeln den 2 Juni blifvit henne frånstulen. Då målet d. 9 sistl. Sept. förekom, förklarade hustru Pettersson å egne och sin mans vägnar, att efter de upplysningar som numera i detta mål blifvit vunna, ansåge hon sig ej böra yrka något ansvar å polisuppsyningsmannen Nelson för hans med assistanssedeln och uret tagna befattning; men förbehöll Nelson sig deremot att få göra sin rätt gällande emot hustru Pettersson för hennes osannfärdiga och illvilliga angifvelse. Vid protokollsjusteringen framställdes ingen anmärkning, med undantag deraf, att hustru Pettersson förmenade den emot Nelson begärda undersökningen från början hafva afsett den ifrån Pettersson bortstulna assistanssedeln och icke uret, men som i motsats till detta påstående inhemtades dels att hustru Petterssons och hennes mans den 22 sistl. Juli gjorda skriftl. framställning endast afser nyssnämnde ur, dels ock att makarne Pettersson, oaktadt vid förhöret d. 22 Juli vunna upplysningar, uti en d. 31 i samma månad till justitiekanslersembetet ingifven och öfverståthållareembetet delgifven klagoskrift, fortsatt sin uppgift att Nelson tagit befattning med en hustru Pettersson frånstulen klocka, kunde något afseende å anmärkningen icke fästas, utan vitsordade öfverståthållareembetet protokollets riktighet; hvarefter afsades följande beslut: Dä hustru Pettersson förklarat sig emot polisuppsyningsmannen Nelson icke vilja föra någon ansvarstalan för Nelsons med ofta omiörmälde ur och assistanssedel tagna befattning, anser öfverståthållareembetet vidare yttrande i denna del af målet icke erfordras, än att det må varda Nelson öppet lemnadt att emot makarne Pettersson efter stämning vid vederbörlig domstol väcka och utföra den rekonvyentionstalan, hvartill han kan sig befogad finna. Vidkommande åter det hos makarne Pettersson d. 9 sistl. Juni föröfvade olofliga tillgrepp, hvarvid berörde assistanssedel efter uppgift blifvit bortstulen, så finner öfverståthållareembetet skäligt tills vidare uppskjuta undersökningen härom, i afvaktan på f. rättaren Landqvists ertappande, samt de ytterligare upplysningar, som kunna stå att vinna; vid hvilket förhållande, och då Åsberg och Pettersson icke för närvarande kunna anses hafva styrkt sin uppgifne cganderätt, den förre till uret och den sednare till assistanssedeln, samma persedlar komma att å härvarande magasin integas och förvaras, intilldess Åsberg eller Pettersson med behörig domstols laga kraftvunna utslag eller eljest visat sig berättigade att persedlarne utbekomma. ams