Aftonbladet – 30 september 1845, sida 2

ych började genast att styra riket med kraft och jelfständighet. Samma år inträffade det märkvärdiga Skenninge kyrkomöte, som, ämnadt att nföra skick och stadga i kyrkoväsendet, gaf den atsträckning åt Romerska väldet i Sverige, som let förut egde i andra länder. Men huru, frågar man härvid, kunde den klarsynte, den fosterlandsälskande Birger tillåta något sådant? Vi svara: han var ett barn af sin tid, som med vidskeplig vördnad emottog Roms befallningar; det sifves dessutom tillfällen, då det är mera vishet eftergifvenheten än i motståndet, då intet till ett folks upphjelpande skulle kunna uträttas, utan att skona vissa brister, vissa oordningar, dem tiden infört, vanan gjort kära och fördomen skyddar: och om denna jarlens eftergifvenhet var ett fel, så har dock Sverige troligen till en stor del detta fel att tacka för de välgerningar det fått af Birger emoltaga. Vid samma tid ungefärligen afsändes Birger att af Norriges konung fordra ersättning för svenska kronan tillfogade oförrätter. Fred slöts äfven mellan båda rikena och vänskapen beseglades igenom en trolofning mellan norrska konungens son och Birgers dotter, samt blef beståndande så länge Birger lefde. Härpå företog han ett krig mot Tawastland i Finland. Detta land beboddes af ett mycket vildt folk. Uppretade mot de kristna, fattade invånarne i hast ett sådant hat till dem, att de foro fram med största grymhet. Små barn blefvo utan miskund mördade, så snart de voro döpte. På äldre personer utskuros, medan de ännu lefde, inelfvorna och offrades åt gudarna. På presterne utstungo de ögonen och afböggo händer och fötter; hvarpå de invecklade dem uti halm och tände eld derpå. Vid underrättelsen härom skref Påfven bref till k. Erik och uppmanade bkonom att företaga ctt korståg till dessa vildsinte hedningars omvändelse och de kristnas beskydd, utlofvandes åt alla, som häri deltogo. samma fördelar som åt dem, hvilka företagit korståg till det förlofvade landet,. Konungen och