Aftonbladet – 27 september 1845, sida 3

torde vara å mycket mera välkommet, sedan Dem. Josefine Deland nu för alltid lemnat Sverge, och tillälle icke mera finnes att profitera af hennes lektioner. — HM Lärobok i Franska Språket, af Joh. J. Elfwing. Första Afdelningen: Första Lärokursen, Ofningsexempel, samt Tillägg om Förf:s Konjugationssält. Författaren, känd i hufvudstaden som utmärkt och grundlig lärare i moderna språken, tillkännagifver i ett förord att den Lärobok, hvaraf närvarande lilla brochyr utgör första afdelningen och innehåller första kursen, är ämnad att i tre kurser omfatta franska språkets Grammatik tiil möjligaste fullständighet. Den del af hr Elfwings Lärobok, som nu är öfverlemnad åt Allmänheten, visar sig så olk alla de Franska Språkläror, som biltilis blifvit nom blotta jemnförelser med dem, bilda sig ett tillförltligt omdöme hvyarken om dess innehåll eller brukbarhet. Man söker här fåfängt den i dem vavliga ordningsföljden vid de särskilda i språkdelarnes behandling; och metoden för veribernas konjugation är en uppfinning af Förf. sjelf, alltså en fullkomlig nyhet. Förf. tycks ha förutsett den tvekan vid lärobokens antagande till bruk, som genom dessa olikheter så lätt måste uppkomma, när lärare och lärarinnor vid första genomögnandet af bans arbete icke kunde oriensigten och omdömet, i sitt förord och tillägg, hvilka man nödvändigt bör läsa, om man icke skall alldeles missförstå hans arbete och misskänna de verkliga och mindre vanliga förtjensterna deri. Hela denna lärokurs säger han är inrättad efter en praktisk metod. Man har i lärostyckenas uppställning icke bundit sig vid den vänliga grammatikaliska ordningsföljden, utan öfvera!lt endast haft i sigte, att låta det komma för-t, som nybegynnaren först behöfver lära, och Idet bredvid hvart annat, som i sammanhang bäst uppfattas. Denna anordning torde vid första påseende förekomma regellös och otillfredsställande; men vid en sorgfölligare pröfning hoppas man, den skall befinnas både i sitt slag metodisk och fullkomligt ändamålsenlig. Det behöfs verkligen denna anmärkning, för att rättfärdiga en sådan indelning, som den följande: 1 Kapitlet. Uttalet. — 2 Kap. Substantiv, Adjektiv, Adverb. — 3 Kap. Etre, Avoir, Konjugation. — 4 Kap. Pronomina. — 5 Kap. Sammansatta Verbalformer. — 6 Kap. Om vissa part:klar. — 7 Kap. Strödda anmärkningar. — 8 Kap. Räkneorden. Denna ordning blir en fullkomlig oordning, om man vill uppskatta den efter den som följes i andra grammatikor. Man ser än vissa ordfamiljer eiler språkdelar, som annars vanligen höra tillsammans, här fördelade på skilda kapitel, afsöndrade från hvarandra genom alldeles fremmande: än dylika delar och familjer, som annars pläga vara skilda, här ihopförda under samma rubrik... Kapitlens öfverskrifter lemna, med ett ord, ingen ledning för att finna med visshet den upplysning man kan vilja söka i ett gilvet fall; så framt man icke förut gjort bekantskap med hela innehållet. Men det är detta man också måste göra. Underkastar man sig denna möda — och den är ej stor, då hela kursen icke upptager mer än 51 sidor — så öfverraskas man genom den oförmodade upptäckten, att inom detta lilla omfång befinnes en så fullständig, bestämd och tydlig upplysning öfver Franskans alla väsendtliga elementer och en så säker anvisning öfver sättet att både tolka detta språk, och bedöma rigtigheten af en öfversältning på detsamma, att man icke lätt skulle kunna uppställa en rent systematisk metod, med hvars tillhjelp samma upplysning och anvisning kunde meddelas fortare. Efter samlingen al reglor: och förklaringar följer en dylik, särskildt paginerad, med öfningsexempel, fördelade i kapitel och paragrafer, som motsvara de i kursen förekommande: så att man lätt kan finna paralellstöllena i begge samlingarne, till vidare jemnförelse. Denna sednare samling eller öfaingsexemplen, intager 89 sidor, och förhåller sig alltså i vidd till den förra som 7 till 4. Alla exemplen äro försedda med mellanradig öfversättning, och särskilda upplysningar äro tillagda i noter under texten, öfver ursprunget till vissa i denna förekommande böjda former, jemte erinringar om åtskilliga ords rätta uttal. Författarens konjugationssätt är ett verkligt fynd, i praktisk mening. Genom detta, som utrymmet för öfrigt vägrar 0OS att beskrifva här, har Författaren lyckats alt uppställa rågra få och 5 lätt inlärda grunder för böjningarne af alla regelbundna verber, och att sammandraga de i franska språklärorna vanligen så afskräckande listorna på irreguliera verber, med deras många undantag, till en enda lexikografisk tabell, på tre sidor, bestämdt upplysande allt hvad man söker, och lätt öfverskådlig. Denna enda förbättring är så vigtig, att den svårligen kan undgå att hastigt göra sig gällande, och den skulle ensam vara nog att rekommendera boken. Det behöfver knappt tilläggas att Förf. i afseende på uttalet ger anvisning på det nyare parisiska, som nu mera är det allmännast godkända, men i mycket skiljer sig ifrån hvad man finner uppgifvet i andra franska språkläror, äfven bland de hos oss nyare. : PT v———v————— utgiina i Sverge, att man icke skulle kunna, getera sig i detsamma efter förut bekanta mönster; och han har derföre lemnat en ledning för inFörs