Aftonbladet – 26 september 1845, sida 3

lika sotig som den var då den tillgreps. Den gröna klädningen blef också anhållen, och mamsell S. tillsades att följa med till polisen. Vid polisförhöret var hon blek, men lugn. Polismästaren frågade henne: Hear ni begått denna stöld? — Ja. — Hvar är,ni född? — I Luleå. — Hur gammal är ni? — 29 år., — Dermed var förhöret slut. Målet remitterades till kämnersrätten, den tilltalade förklarades skyldig att träda i häkte. — Vid början af 1844 förekom i detta blad en berättelse om ett ohyggligt uppträde inom Kihls härad i Wermland, då en f. d. fältjägare Larm, i sällskap med drängen Lök, under ett slagsmål skar sin egen broder, f. d. fältjägaren Sven Gustaf Albert så svårt å helsen, att brodren deraf ljöt döden. Larm blef för denna gerning af häradsrätten ställd under framtiden, dömdes till döden af hofrätten, men ansågs af E. Maj:t böra insättas på bekännelse å Långholmen. Der bekände Larm slutligen, att han föröfvat dråpet och vidhöll denna bekännelse inför Stockholms kämnersrätt. Derefter lät fångstyrelsen öfverlemna handlingarne till Svea hofrätt, som upptog målet och lät hemta Larm att muntligen höras, samt slutligen kände honom skyldig till dräpet och dömde honom till döden. Sedan Larm hos Kgl. Maj:t sökt att detta hofrättens utslag mätte ändras eller att han måtte från dödsstraffet förskonas, har K. M. i utslag d. 3 innevarande månad afgjort, att målet icke bordt af hofrätten omedelbarligen pröfvas, och derföre förvisat det till ny undersökning vid häradsrätt. ———— en Or