Aftonbladet – 25 september 1845, sida 2

målet. LR — Redaktionen af Den Honstitutionelle bar med mycken ifver utlåtiv sig emot Aftonbladet, för den uppmaning som ställdes till den nya Götbeborgska tidningen Medborgaren, att uppgifva antingen namnet på sin redaktör eller ett prosgramm öfver sina politiska åsigter, såsom ett sätt alt vinna förtroende, och Den Konstitutionelle insinuerar bland annat, att Aftonbladet härmed haft för afsigt att betaga den nya tidningen prenumeranter. färpå behöfves knappt nigot svar, då af Aftonbladets artikel nogsamt syntes, att vår vänliga erinran till den, som första gången uppträder och således har mindre erfarenhet, gjordes i den nya tidningens eget intresse. Men Den Konstitutione!o har tillika uppgifvit, till stöd för sill yttrande, att då Aftonbladet började utgifvas, uppgaf dess förläggare icke sitt namn. Detta är ett misstag. Trenne veckor innan ÅAftovbladets första nummer utkom, nemligen den 435 November 1850, kringsändes till allmänheten en prospektus, undertecknad af L. J. Hjerta, och innehållande den blifvande tidningens plan, i det närmaste sådan den ännu följes. Vi ville för öfrigt icke ingå i någon undersökning om orsaken, hvarföre red. af Den Konstitutionelle är så intresserad, att tidningsredaktioner i allmänhet ej må beböfva uppgilva namnen på sina förläggare. Vi vilje i stället illustrera den af oss förtäktade satsen med ett exempel, som ligger nära till hands. Antagom alt någon mot förmodan funnes hugad, alt äfven nästa år fortsätta utg:fvandet af Den Konstitutionelle, så torde dess nuvarande redaktör och förläggare benäget inse, huru nödvändigt det blir för möjligheten af tidningens framgång, alt någon person, till hvars vederhäftighet publiken kan bysa något slags förtroende, går i god för, såsom man säger, dels att tidningen under årets lopp ordentligt skall utkomma, dels också, att den kommer att bekänna sig till några bestämda grundsatser och bir redigerad med mindre oefterrättlighet, än i år varit fallet, samt åtminstoce någorlunda kan låta publiken se huruvida den har uppstältt för sig nigot annat ändamål, än att, om hittills, egentligen föreställa en kapten Puff på en maskrad, och bekänna sig till än den ena, än den andra åsigten i förekommande frågor, allt efter vädcrlekens och årstidernas omvexlin Vi bålle fullkomligt med Posttidningen — som också lagt sitt ord till i denna sak, och blott till en del instämt med Aftonbladet —, utt det är gvarje prenumerants ensak, att söka närmare underrättelser om förläggaren och redaktören till en ny tidning, innan han ger ut sina pengar derför. Men man kan äfven förstå, att mången icke finner det nog intressant att göra sig ett sådant besvär, utan hellre låter bli att prenumerera. Det är just af denna orsak, som vi ansågo, patt det ligger i en ny tidnings eget intresse,, att göra sådana förfrågningar öfverflödiga genom sjelfmant uppgifvande af den person, som ansvarar för den tofvade valutans ordentiiga utfallande. Något skäl till farbåga i politiskt hänseende för ett öppet framträdande tyckes också nu mindre än förr vara förbanden, sedan dels indragningsmakten är uppbäfven, och dels den stora ömtålighet, som ännu för några år sedan förefanns för den offentliga kritiken, på den sista tiden mycket aftagit, samt Regeringen icke vidare kan med rättvisa beskyllas för fiendiligbet mot tryckfriheten. — Någonting hvad man kaller påfallande är, alt Den Konstututionslie, som gerva eljest ville gifva sig mine af all vara så radikal, icke i sitt sista nummer sade eit ord om domkapitlets i Upsala fortsatta omenskiiga förfarande moi skolläraren Wennman. Månne man härvid kan vara frestad alt ihågkomma vissa små grannlåter, som Pena Konstitutionelle under riksdagen bestod erkebiskopen? tr RNE TREK BETIS EE AT NOS SAO