Aftonbladet – 25 september 1845, sida 2

ligen kan få se i Valparaiso. Den uppföres der mest i Chingano, ett s:azs amfiteater, och ger fulit husp Man dansar öva efter en egendomlig, hälften spansk hälften indiar.k musik; två unga flickor spela på harpa, en trecj: slär takten på en tamburin och alle tre sjunga en spansk kärlekssång dertill. Sjelfva dansen utföres af cn ung man och en ung flicka; den förste uppträder i en skarlakansröd jacka, som är besatt med guldtrensar, hvita benkläder, ett röd: skärp och en liten röd mössa; flickan deremot i en mycket kort och brokig, väl stärkt musselinskjol; en dyrbar schal och de alldeles oumbärliga silkesstrum: porna, utan hvilka ingen hustru eller flieka i Chili kan existera, då till och med tvätlterskorna der i sitt arbete bära silkesstrumpor. Danserskan har allsingen hufvudbonad; håret faller i två långa flätor öfver begge skuldrorna ned på barmen. Dansen har någon likhet med fandango. De båda dansande ställa sig midtför hvarandra och begynna att vinka åt hvarandra med näsduken, i det de ån närma sig, än aflägsna sig från hvarandra, och derpå som en blixt ila till ena sidan, der de fatta hvarandra under armen. Rörelserna äro ytterst graciösa, och miner och ätbörder, ehuru just icke de aldraärbaraste, begripliga äfven för den alldeles oinvigde. — ETT MissnUGe. Ombord på ett skepp hade man en Boa Constrictor, instängd i en bur. Några dagar efter afresan bröt ormen sig ut ur buren och gömde sig någonstädes i skeppet. Alla kommo iförskräckelse; omsider upptäckte man ormen på ett af batterierna, i en Yfå. En ung attache hade den dristigheten att fatta ormen om halsen och krossa dess hufvud mot en kanon. En annan person kom imedlertid springande med en sabel för att hjelpa, och högg efter det redan dödade djuret, men träffade i dess ställe handen på den tappre unge mannen, som så djerft bade vågat sig för alla. Då mannen med sabeln upptäckte sitt misshugg, afdånade han. Lyckligtvis voro den andres sår icke farliga.