Aftonbladet – 24 september 1845, sida 3

Då hon ditkom, i sällskap med 3 andra körare, fö revisade på gården 2:ne Tyskar, en liten Björn dans och exerciser. Efter slutad ballett begåfvo si; björndansarne sin väg till Philipstads marknad. Jern körarne skulle ett litet stycke färdas efter björner samma väg; men, då den häst, som i raden vår -der sista, för det jernlass flickan forade, och på hvilket hon åkte, varsnade björnen, skyggade hästen åt sidan, och i ögonblicket staip lasset i den branta sluttningen vid vägkanten med den stackars körerskan undersig. Flickan, krossad, inbars på gården, der hon åtnjöt all möjlig vård. Läkare efterskickades; men innan denne hann ankomma dog det arma olycksoffret, efter 42 timmars grufliga plågor. Genast, då olyckan timade, befallte björndansaren sin Nalle att lägga sig, hvilket denne ock stilla och villigt gjorde, hvarefter tysken biträdde vid den krossades upphjelpande, men tågade derefter i sakta mak sin väg framät, och hvem bör väl säga något derom; ty egentligen kan ingen tillräkna honom olyckan. Önskligt vore det dock imediertid, om sådant der sällskap inkränktes något i sina vandringar, ty björnar hafva Vi, gudnås, nog, som kunna skrämma ädlare djur än hästar att skena eller skygga, och det med dyrbarare last än tackjern. — Natten emellan d. 40 och 44 September rastade o:ne Wingåkrar i Yngshytte by af Fernebo socken i Wermland, nära Fhilipstad, för att påföljande morgon i god tid vara med sina hvetmjöls-, humleoch vadmalslass inne på denna stads marknad. Natten var mörk, och, för att förvara sitt, gingo formännen ute på den gård, der de tagit sitt qvarter, att hålla vakt. Men midt i natten öfverföllos de af fem okände manspersoner, hvilka, såsom dem tycktes, talade med förvändt mål. Den ene af Wingåkrarne tog sin reträtt under åkdonet; den andre, som sökte göra motstånd, blef så hårdt slagen med en sten vid venstra kindbenet, att han afsvimmade. Derund:r borttogo rånarne en säck hvetmjöl och en vadmalsbundt om 60 alnar, utan att sedan ringaste spaning kunnat fås, hvilka våldsverkarne varit, celler hvart de tagit vägen. I Philipstads marknad har allting för öfrigt stilla tillgätt. Priserna ha varit mellan 80 å 140 rdr bko för oxparet, kor 20 å 235 rdr bko st., 453!, å 200 rdr bko st. för unga, vackra, felfria norska hästar. (N. ÅA.) Kalmar d. 7 Sept. Lördagen den 6:te huj., på e. m., blef hemmansegaren Lorenz Persson, frän Knöppletorp, Åby socken, medelst slag af ett vedträd, mördad af drängen Jonas Petter Johansson från Henaryd, Bäckebo socken. Det icke minst ohyggliga i detta mord ligger deruti, att det skedde efter mängårig öfverläggning. Orsaken dertill skall nemligen ha varit den, att Jonas Johansson, som nu lärer vara.23 år, har, för aderton år sedan, af Lorenz Persson, hvilken då tjente som dräng hos Jonas Johanssons fader, erhållit ett par örfilar, för något okynne. Detta lärer alltjemt ha grott i Jonas Johanssons sinne, och har han ofta lofyvat Lorenz Persson vedergällning för det besväretv. Fördenskull har ock den mer och mer ilskne Jonas Johansson ofta, i synnerhet på sednare ären, formerat gräl med den stillsamme och fredlige Lorenz Persson, hvilken Jonas öppet har undsagt med lifvet och förklarat, batt om han (Jonas) ock skulle gå till stupstocken för Lorenzs skuil, så skulle han likvisst dö, till slu.et.— Lorenz lärer ofta bedt Jonas att icke ömte på det gamla agget, utan vara försonlig, hvarjemte Lorenz ett par gånger lärer bestått förlikningsöln. Men snart har likväl, detta oaktadt, Jonas Johanssons ilska utbrutit å nyo, i gräl och hotelser att näcka Lorenz. Denne, således varnad af sin fiende, lar alltjemt varit på sin vakt och deri blifvit biträdd f sina mänga vänner. — förutbemälte dag, d. 5:te huj., hände likväl, när en myckenhet stadskörare, från Åbo och Bäckebo socknar, efter vanligheten, 1ade samlats på det ohyggliga mnästet Mose Krog ch Jonas der å nyo hade formerat fruktlöst gräl ned Lorenz, — fruktlöst, emedan Jonas hindrades uf Lorenz:s många tillstädesvarande vänner, — så ade han, (Jonas), då kastat sig upp på vagnen och kört Mi flygande till Örntorp, der han var sin velerdeloman i förväg och gaf honom dödsslaget så iastigt och lömskt, att ingen hann ila till bjelp; örr än det var för sent. Lorenz föll sanslös till orden och afled följande morgon. Imedlertid hade nördaren begifvit sig hemåt; men stannade under ägen vid Bäckebo gästgifvaregård, och visade sig edan der mycket nedslagen och ångerfull. (Barom.)