Aftonbladet – 23 september 1845, sida 2

derföre, min fru, och det genast, i fall det redar besvärar er. Er dolk ligger här; ni är fri. — Nye skulle kunna hindra er från att begagna en O, nej! . . . nej, nej aldrig! — ropade: Ermelinda, på det högsta exalterad vid blotta åsynen af detta fanatiska vapen. Glöm, o glöm .— jag bönfaller derom. — detta ögonblicks yra. Mar hade bedragit mig, ni vet det. Jag hade bedragit mig sjelf ; .-. jag var tokig. Jag fördömer nu mina blinda fördomar och mitt brottsliga försök. — Bevilja mig er förlåtelse, såsom jag beviljar er i... Ermelinda stannade, förskräckt öfver den bekännelse hon, under hänförelsen af sitt oöfverlagda tal, var färdig att aflägga. — Fullfölj, sade Mirabeau. — Inga förhebåll Allting bör vara klart emellan oss, emedan all bör vara rent och dygdigt. — Nå väl ja — svarade Ermelinda; — jag bör vara så ädelmod:g, så upprigtig som ni förtjenar — Bevilja mig således er förlåtelse, herr grefve såsom jag beviljar er min . . . kärlek. oo Ändtligen! sade Mirabeau, i det han fatta de en af markisinnans bänder och kysste den un der elt häftigt känsloutbrott. — Kom ihåg hvad ni lofvat, yttrade fru de Ls Fare, i det hon sakta lemnade honom sin hand — Jag bör för er vara en syster, liksom ni för mig är en bror. ! Och efter dessa med högtidlig ton uttalade ord utbytte grefve Mirabeau och markisinnan de Ls Fare de halfhögt uttalade namnen: Gabriel och Ermelinda. I detta ögonblick hördes trenne slag af portklappen mot-porten. ) i .— Det är markis de La Fare, ropade Erme linda. -— Fly, Gabriel, flyl — Dock nej . stanhal ;. : ni skulle kanske möta honom. — Stanna; Gabriel ; .-: stanna! 2 Var lugn, min fru; jag skall gå härifrån