Aftonbladet – 23 september 1845, sida 2

MM SA en brottslig kärlek numera ej kan uppväcka hos mig annat än afsmak och samvetsagg. Jag skulle önska, att genom en ren kärlek rycka mig från detta lastens svalg, jag ville rena mig från de låga passionerna, genom en ädel, helig böjelse, grundad på aktning, syskonkärlek och dygd. Jag skulle af den, som sålunda kunde älska mig, icke begära annat, än att hon nedsänkte sig till mig, eller: att hon upplyfte mig till sig, genom sina råd, sin undervisning, sina samtal. — Dock, jag inger er fasa, naturligtvis, genom mitt tal om aktning, syskonkärlek och dygd. — Hvem skulle — jag vill. fråga det — hvem skulle vilja bemöta Mirabeau som en bror? .... Hvem skulle vilja göra denne store brottsling den heliga skänken af sin aktning? j — Jag, min herre! ... jag, som nu känner er, efter att så länge bafva misskänt er, ropade Ermelinda. nästan omedvetet. — Ja, herr Mirabeau; jag anser er hädanefter för en rättskaffens och sanningsälskande man. Jag beundrar hos er den srillrike mannen — jag beklagar den af olyckan förföljde, och jag skulle vilja återföra den förvillade. : — Det kan ni, inföll Mirabeau. — Jag upprePar, min fru, att ni kan det, i detni beviljar mig edra råd, eder undervisning, edra samtal. ; — Samtal? ... Åh nej, nej!.... det är omöjligt. Redan detta har räckt alltför länge, och jag vill förkunna er, herr grefve, att det är det första och det sista. — Nå väl! må så varal — utbrast Mirabeau, i det han med vred uppsyn reste sig af stolen, hvarefter han med kort och afgörande ton tillade: — Fru markisinna! ögonblicken äro dyra och jag har ej tid att förställa mig. Ni vet nu att jag älskar er och ni känner tillika häftigheten a! min heliga kärlek. . Emellan oss:— ni bör sjell kunna begripa det — kan, det hädanefter aldrig bli annat än kärlek eller hat.. Någotlängre stillestånd kan icke möjligen -ega rum. Bryt det då