Aftonbladet – 23 september 1845, sida 2

känslor; den stora principen — samvetsfrihet — som med för mycket blod blifvit vunnen, finnes icke blott i lagarna, utan har äfven rotfästat sig sederna. Hvad är Frankrikes uttryckliga önskan och vilja? Jo! för enhvar fullkomlig frihet . gudstjenst och tro — med ett ord: helgedomens ogenomtränglighet, men på samma gång och på samma linie statens öfverinseende och bevakning, som framför allt måste vara betänkt på sitt vidmaktbållande. Intet ingripande af andliga makten på den verlsligas område — mellan dem begge är en oöfverskridlig afgrund, ty ingen reigion bör tillkräkta sig en regerings befogenheter. Om man iakttager dessa reglor, upphör frågan om klerus, som nu så högt men ofullständigt bebandlas, att vara farlig; man må säga hvad man vill — så förblifver jag dervid, att den blott har sin grund i en antagonism mellan statsmakten och den kyrkliga makten. Den förra vill betjena sig af presterskapet såsom ett verktyg för reaklionen, såsom ett medel till folkets förträlande; men klerus, sin bistoria trogen, begär sådan lön ör sina tjenster, alt få andel i makten. Nationen är egentligen helt och hållet utan intresse i denna strid. Öfvertygen eder blott att vid första sr yningen af den dag, då folket allvarligt ropar vå friheten, hvarje svartrock skaH försvinna såom nattfoglarne vid den uppgående solens förs!a stråle. Alltså Molg, Thiers, Guizot — i denna wrets röra sig nationens friheter, för att efterhand alldeles uppsugas af dem. Deita är väl ett stort ondt; men alldeles icke det enda man kunde blifva varse, ty det hade blifvit förutsagdt. (Slutet följer.) ost