Aftonbladet – 20 september 1845, sida 2

sall Jortroende från Stockholms innevaånares sid: NNRRETDRISETET PIRATERNA REPRESENTATIONSFRÅGAN. (Forts. från J4 EE3) Vi hafva under ett par dagar kommit att af bryta fortsättningen af den recension, som sist tisdag påbörjades öfver några af brr A. B. till Svenska Minerva insända betraktelser i re presentationsfrågan. Då denna granskning n fullföljes och en och annan läsare torde förun dra sig öfver den utförlighet Aftonbladet egna åt en af dessa de konservativa bladens artiklar öf ver ifrågavarande ämne, hvilka eljest alla är hvarandra temmeligen lika; så kan det icke ska da att litet närmare yttra sig om anledninge: der till. Vår öfvertygelse är nemligen att pressen hit tills allt för litet i deta!j nagelfarit med dess ihåliga, tomma och innehållslösa fraser, om Ei representation byggd på svensk grund, om d nuvarande ståndselementernas sammanhang me historien, om alla de förespeglade vådorna af e mera pårationell grund stödd vallag, m. m hvilka utgöra det egentliga vapenförrådet i d konservatives rustkammare. Om man blott kund göra sig tid och möda, att med en oaflåtlig oc sträng uppmärksamhet följa och lägga i dage alla de sofismer och det osammanhang, som fram kommer i tal och tryck, rörande detta ämne så skulle följden nödvändigt blifva, att hvarje re presentant med något anspråk på bildning oc anseende slutligen skulle skämmas att utan åter vändo framkomma med större delen af dess haltlösa deklamationer, hvilka nu utgöra hufvud beståndsdelen i vissa riksdagsmäns anföranden ö! ver bemälde fråga, hos Adeln och Prestestånde: och i stället tvingss att hålla sig till ett logisk räsonnemang samt i och med detsamma nödgs uppgilva den verkliga anledningen till sitt mo! stånd. Efter denna lilla inledning, återkomme vi n till den insända artikeln i Minerva. Läsaren torde påminna sig af den citation, sor i tisdagsbladet gjordes af nämnde artikel, hurv ledes författarne sökte stöd för försvaret af de nuvarande ståndsrepresentationen deruti, att denn sådan hon är, tillhör historien och upplysmn gen, och icke utan förebråelse kan skilja sig ifrå demv, äfvensom att vi då visade huru denna pe riod bestod af ord utan allt innehåll. Vi skol nu se huruvida författarne lyckats bättre vid ut förandet af samma sats, med tillämpnig till de taljerna, uti följande stycke: Med hennes (representationens) förbättrande, flera vigtiga delar nödigt, kan detta frånskiljand undvikas, med hennes totala ombildning svärliger och omöjligen om elementerna i hennes sammansätt ning, redan spridda och försvagade, helt och hälle borttagas, och en ny byggnad uppföres, deri allt eg nas åt ett element, och deri blotta egenskapen af nu merärens öfverlägsenhet, utan motvigt af bildninge och ägandet, får tiliskapa den representativa myn dighet, som å nationens vägnar äger att pröfva oc bestämma om dess angelägenheter. Hvad innehåller nu detta stycke? Endast de klamationer, blandade med osanna theser i hvarj punkt. Vi ämna icke ingå i något specielt för svar, för det sedan 1840 hvilande representations förslaget, emedan derom redan blifvit nogtaladt men det skadar likväl icke att granska huru met insändarnes omdöme derom hänger tillhopa. Hva vill det säga, t. ex., att elementerna i den nu varan de representationsformens sammansättning skull helt och hållet borttagas genom en ny vallag efte samfällda valprincipen? Hvar och en vet att både adelsmän, prester, borgare och bönder skulle, en ligt berörde förslag, kommit att deltaga i riks dagsmannavalen. Intet enda af dessa elemente skulle borttagas,, och författarne hafva sålund äfven här grundat sin fördömelse på en dikta premiss. Likaså i nästa mening, der det står at allt skulle egnas åt ett element och blotta egen pskapen af numerärens öfverlägsenhet gälla, uta motvigt af bildningen och egandet,. Dels va —— —uu — ———?—--——— 2