Aftonbladet – 20 september 1845, sida 2

Article Image
i veta, ämnade hon just följa hans kallelse och begilva sig öfver till honom, då markisinnans plötsliga ankomst hindrade henne derifrån. Mirabeau såg Christine försvinna, bortförd af markisinnan, och hans tankar fördes då på denna unga dam, hvilken han blott som aldra hastigast hade sett. — Jag undrar om Vorbelles har lyckats, sade han till sig sjelf, medan den oroliga hopen långsamt ledsagade honom till hans boning på mot satta sidan af torget. — Om han lyckats, fortfor han efter en paus; om han lyckats, skall det glädja mig och jag lyckönskar honom på förhand. Har han deremot misslyckats, så är det min tur att hoppa inom brechen och intaga platsen. Men, då den en gång är tagen (ty jag måste taga den), då den en gång är tagen, hvad skall jag göra dermed? Jag har tillräckligt af denna lilla Christine, som är förtjust i mig och ganska vacker... mycket vackrare, ta mig tusan! än någonsin hennes matmoder. Jag är säker att det icke skall dröja länge, förrän jag får återse henne, ty jag läste i hennes ögon ett lifligt begär att tala vid mig, blandadt med en viss oro, hvars orsak jag ej kan förklara. Hvad som är säkert är att det sköna barnet har något att meddela mig, och hennes kärlek är förtjust öfver att finna en förevändning att nalkas mig. Välan, min vackra flicka! inga farhågor!... Kom i afton... jag väntar dig. Dessa ord fördes medelst en bevingad blick till arlesiskan, som efter samtalet med Ermelinda hade återvändt till fönstret. — Jag skall komma, svarade hon, vänta mig! Detta svar kom också fram till sin adress, i det lysande konvolutet af en blick, full af kärlek och ömhet. oo Mirabeau kom då ändtligen ini sin boning, åtföljd af bopens bullrande farväl, och efter några ögonblicks hvila gaf han befallning om ineläppandet af den mängd besökande, som trängdes utanför hans dörr. En deputation från handtverksklasserna, en deputation från borgerskapet och de trettiosex. kommunernas representanter kommo, efter hvarandra, att försäkra honom om sin tillgifvenhet och erkänsla. Sjelfva kommu

20 september 1845, sida 2

Thumbnail