Aftonbladet – 19 september 1845, sida 2

Jernsofforna mot vanliga träbänkar, eller landshöfdingen Ridderstolpe mot kammarkollegium. Landshöfdingen i Westerås län, frih. Ridderstolpe, bar kommit på den patriotiska iden, att länets invånare borde finna goda sittplatser med ryggstöd, när landshöfdingen någon gång ville be lem psitta ned i residensets sessionsrum, der leras tålamod väl kunde tillräckligen sättas på prof utan biträde af kroppslig späkning; ban ville fördenskull pryda nämnde rum med jernsoffor, af hvilka ett helt dussin skulle uppgå till hela 137 rdr eller nära nog lika mycket, som en soffa en presidents förmak. Men kammarkollegium, let välbesutna, från fordom berömdt för att sitta både länge och väl,, har funnit, att invånarne i Westerås län skulle må bäst af att sitta på träbänkar, nemligen vanliga träbänkar utan ryggstöd, eller riktiga träbockar, som äfven fordom lära funnits i kollegium. Denna träsmak åter bar frih. Ridderstolpe icke kunnat lida och derföre ingått till Regeringen med efterföljande, roliga skrifvelse, som stått att läsa i D. A. för i dag. Underdånigste Memorial! Igenom nådig skrifvelse af den 10 Maj 1844 till Eders Kongl. Maj:ts kammarkollegium, har Eders Kongl. Maj:t nådigst tillkännagifvit, att på grund af nämnde kollegii underdäniga utlåtande af den 40 April 1844, som afstyrkte beviljandet af anslag till soffor i stora sessionsrummet å Westerås slott, Eders Kongl. Moj:t, gillande de öfrige af Dess befallningshafvande underdänigst föreslagne reparationer, funne anledning att bifalla kollegii undantag rörande sofforne. Kongl. kollegium yttrar rörande dem, att i stället för sex stycken större och sex stycken mindre soffor med ryggstöd och mellanstycken af jern till begagnande i stora sessionsrummet, vid sammankomster, upptagne till den betydliga kostnaden af 437 rdr bko, — vanliga målade trädbänkar utan ryggstöd, som borde kosta betydligt mindre, kunde vara lika pasande och användbara., Eders Kongl. Maj:t täcktes finna buru nedslående det är för Eders Kongl. Maj:ts undersåtare i landsorten, att finna sig af byråkratien så lumpet uppskattade, att dem, i det rum dit de äro kallade att höra Eders Kongi. Maj:ts bud och att om allmänna angelägenheter rådslå, ej unnas bättre hvilobänkar in sådane, hvilka de sjelfve hemma bestå åt sina drängar. De förklaras, dessa bänkar, vara passande och användbare, ät länets med det allmännas förtroende hit ankommande mest ansedde innevånare, ef hvilka flere, genom en ofta lång och besvärlig resa, blifvit tröttade och kunna sålunda vara vida mera i behof af ryggstöd, än de herrar kammarråder, hyilka från boningen till sessionsrummet blott hafva några steg alt gå, för att från väl stoppade, med marocquin yfverdragne stolar, dömma nationens män till trädänk. Än ålen till min underdåniga anhållan Zom dessa jernsoffor hafva varit dels, att deras förfärdigande sker af länets tackjern till industriens förmon och att deras varaktighet sträcker sig till sekler, samt att de allt framgent äga qvar jernets värde, dels att jag under loppet af 22 år bestått möbler till detta rum, som begagnas till alimänna sammankomster, Gudstjenst för fångarne m. m.; och då dessa möbler nu blifvit utslitne, har jag trott, att det ej vore för lidigt att andra, dertill passande, begära genom statsmedel behörigen utgå. , Af dessa skäl vågar jag underdånigst förnya framställningen af behofvet och har, i bopp om Eder Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derä, upptagit kostnadstörslaget å sofforne i detta ärets förslag till reparationer. Westerås slott den 20 Maj 1845. F. Ridderstolpe.s