r edra bermödanden att vinna försoning åt det gjutna blodet samt trygghet i framtiden för tyska medborgares lif och ära.? Redan stå vi Tyskar på djupt förödmjukande sätt tillbaka efter jordens andra fria folk, i medborgerlig och andlig frihet. Men outhärdlig vorel skyrfen, om vi äfven kunde med lugn fördraga,V att frediiga medborgares lif, midt inom våra städers ringmurar, gåfves till pris åt godtyeket ochP soldatmaktens mordiska våld. Vi vilje icke före-!l kommande ingripa i den af eder fordrade, hvarje? afseende till personer uteslutande undersökning. ! Vi vilje lika litet dröja vid det möjliga sam-l manhanget emellan denna upprörande tilldragelse! och de beklagansvärda föreningarne till undertryckande af sanningen och konstitutionella rättigheter, samt serskildt af soldaternas medborgareed. Men dylika omständigheter, så vidt de redan trädt i dagen, måste, när de sammanställas med vägrandet af religiös och medborgerlig frihet samt folkets derigenom i bela Tyskland djupt upprörda sinnesstämning, medföra de mest oroande verkningar. Tydligt är ock, att bruket af dödande krigsvapen emect medborgare, när det ej kan ursäktas såsom det enda och yttersta nödvärnet emot omedelbart öfverhängande förnärmanden af svåraste slag, är ett barbari och ett fredens uppsägande, som hotar med förderf. Ej heller är det mindre klart, alt på den till throszens så väl som lugnets hägn väsendtliga trobeten och laglydnaden hos medborgarne kan med framgång göras an-!f språk endast då, när de äfven aktas heliga å an-! dra sidan. Derföre ansågo vi som vår pligt, att ! för eder, högt ärade män, offentligen ådagalägga ! våra känslor af deltagande och högaktning, och ! att derigenom äfven för egen del, så vidt vi förL Å j 4 ; j I J ; 4 j ( må, medverka att denna blodskuld måtte varda borttagen ifrån vårt folk, och att dettas ära och dess trygghet mot förnyandet af dylika skändligheter måtte erhålla författningsenlig borgen. Vi lifvas härvid af den öfvertygelsen, att män, hvilka, såsom J, till följd af det i eder midt gjutna medborgareblodet och såsom förkämpar för denna borgen, blifvit ställda på en hög plats inom fådernpeslandet, icke skola låta förvirra sig genom någon bländande försköning af ofoget eller någon feg betänklighet vid uppfyllandet af den heliga medborgarepligt, som J öfvertagit. Måtte en sådan borgen, och hvad som Toördras av göra den! säker och verksam, ändtligen med möjligaste; skyndsambet förvandla det tyska fosterlandets nu varande skymfliga och oroliga tillstånd i ett ärofullt och Jugut, och sålunda förekomma ännu större olycka! Heidelberg d. 22 Augusti 1845. Ett sådant språk har visserligen icke hörts på; långa tider i Tyskland. Huru det motsvarats i Leipzig finner man af dervarande Stadsförordnades redan bekanta adress till prins Joban, hvari de bedja honom cm förlåtelse för händelserna den 12 Augusti. De stadsförordnade söka nu utsmycka anledn. till sin adress så, att en dylik var ursprungligen blott ställd till konungen, hvilken man är med innerlig kärlek tillgifven, och hvars onådiga sinnesstämning mot Leipzig man blott med tungt hjerta kunde uthärda; men att presidenten i un; dersökningskommissionen icke ville mottaga den till ingifvande, utan med vilkor att en lika be-l skaffad adress till prins Johan äfven bifogades. m— ss RR HL TT OA mn m—-— J j j PREUSSEN. I gårdagsnumret nämndes att polisen i Königsberg låtit genom polisbetjenter afvisa ett an-, tal gäster, som en doktor Dinter derstädes hade genom inbjudningskort inviterat hos sig till aftonen den 3 sistl. September, och derjemte för-, ständigat värden att vid ansvar icke inlåta dem,! emedan de fleste tillhörde det nyss förut af re-t geringen upphäfda samfundet ;Protestantiska Vän. nerna eller voro af polisen kända för samma åsigter med samfundet: Vi tillade att vi i dag ; skulle meddela den underdåniga protest, som : doktorns gäster, sedan de församlat sig hos en, annan värd, genast uppsatte; den följer här nedan: Undertecknade nalkas Eders Maj:t, djupt betryckta, för att uttala den sorg, hvaraf de inta-l; gits genom upplösningen den 27 Augusti af deras samund Protestantiska Vännernan. Vi tala, såsom medborgare i ett samhälle, hvars dyrbaraf ste klenod, några få mulna bågkomster afräknade, J biltills alltid utgjorts af trosoch samvotsfrihe-!, ten; vi tala framförallt såsom Kristna, hvilka g sammanträdt i nyssnämnda sällskap, för att un-g der gemensamma och allvarliga betraktelser göra för sig klar och lefvande den sanningens anda, lj;j som var hos Christus. För kyrkan äro de tider förflutna, då det kristliga sinnet fann sig tillfreds-; stäldt, när predikanten inför menigheten föredrog 1 redan färdiga öfvertygelser. Ett nytt, friskt lif har vaknat inom protestantiska kyrkan; menigheterna vilja veta sin tro vara lefvande; vetal, dess sanning såsom en merxsklig sanning, d. v. s-g såsom verksam. De känna med sig sjelfva, attl. de förmå det, att de måste det: att reformato-, rernas kyrka blott så kan i sina grundläggares anda och mening uppfylla sin höga bestämmelse. På denna grund veta äfven vi oss vara sannala medlemmar af den evangeliska kyrkan, hvilken d ej skapas genom presterskapet, åtminstone ej ge-( nom det presterskap, som fruktar och misstän-s ker den kristliga andans uppvaknande inom för1 samlingen. Anden drager dithän han vill; den , har äfven genomträngt församlingen, och vi måste, såsom hennes medlemmar, uträtta hvad han bjuder Oss; Vi måste af honom låta leda oss i all sanning. Deri erkänna vi allt framgent ochlt framförallt den gudsfruktan i andan och sannin-1 man om POLAR Ard fardrnra af Ava MM åa 4 dr