Aftonbladet – 18 september 1845, sida 2

det plötsliga intryck af förtjusning, den sprittning af sällhet och lycksalighet, som genomfor henne, då Mirabeau gjorde ett tecken åt henne, att hon skulle komma öfver till honom? Den sköna och oskyldiga flickan, fullkomligt obekant med de förnäma damernas behagsjuka motstånd, beredde sig att, helt darrande af en onämnbar, förut aldrig erfarem känsla, lyda sitt sköna missfosters vink, då markisinnans häftiga steg genljödo i korridoren. Den unga arlesiskans anletsdrag undergingo härvid en hastig förändring. Hon lade armarne i kors öfver bröstet, hvarefter hennes ansigte, j följd af ett våldsamt bemödande, snart återfick sitt naturliga uttryck. Markisinnan de La Fare tog henne vid handen, och utan att säga ett ord, förde hon henne senom rummen, ända fram till skåpet, hviket! hon funnit öppet. Christine visade intet tecken till sinnesrörelse: bon svarade endast att hon, ända hittills, vari ullkomligt omedveten om tillvaron af detta skåp Ermelinda visade henne det tomma skrinet. talade om den bortröfvade dolken.... Christine hade aldrig sett detta skrin och visste ingalunds alt markisinnan någonsin ägt någon dolk. Vid dessa ord befallte markisinnan henne at tiga och förbjöd henne, under skarpa hotelser att för någon; hvem det vara månde, omtala der scen, som nu tilldragit sig. Arlesiskan smålog lik ett barn, hvilket icke begriper det, hvarom man talar. Det var synbart, att hon icke en: anade nödvändigheten af det förbud, som henne: fru meddelade henne. På alla till henne ställd: frågor hade den unga Christine svarat med samm;