Aftonbladet – 18 september 1845, sida 2

55555565NTNTTVTTTt VV nen. Slottet vardt taget, som ni vet, och jag skulle blifvit ohjelpligen masakrerad, så framt jag icke kommit på cen list, som framgången rättfärdigade. Jag afslet de begge skörten på min rock och förvandlade den till en carmagnole, svärtade ansigte och händer, medelst litet sot som jag fann i kakelugnen, hvilket fullkomligt gaf mig utseendet af en utaf deltagarne, hvarefter, då plundringen började, jag tog den här ländstolen, den jag satte på hufvudet, och så utstyrd kunde jag med trygghet genomvandra halfva Paris. Om ni hyser någon vänskap för mig, så behåll den kungliga stolen såsom ett minne af mig; den skall göra eder lycka, tro mig ! För fjorton dagar sedan dog den åttioårige tapetseraren. Hans begge arfvingar tiilställde en passande begrafning; derpå skulle de dela sins emellan den skrala qvarlåtenskapen. Till en början blof fråga om hvem Som skulle taga den gamla götiska ländstolen, en tung, hård och till hälften förderfvyad möbel, som endast dugde att lägga på elden, om icke arfvingarne baft för mycken aktning för den aflidnes yttersta vilja. Under det de begge gubbarne rådgjorde härom, försökte den ene att flytta stolen, men fann den i förhållade ofantligt tung. För fanden, man skulle säga att den vore stoppad med blyspän, i stället för tagel, sade den ene. Det var besynnerkigt, svarade den andre och försökte lyfta stolen. Begge gubbarne betraktade hvarandra en stund, samma tanke hade vaknat i deras hjerna. Stoppningen i ländstolen blef genast undanröjd och man kan döma om de begge sextiåriga arftagarnes förvåning och glädje, då de emellan tvenne häddar af tagel funno 43 rullar med guldmynt, från alla regeringar, ända ifrån Ludvig XY till Ludvig Filip. Dessutom upptäcktes ett lönrum i stolen, hvari fanns en förskrifning af 1000 francs ränta och några andra Papper.