Aftonbladet – 16 september 1845, sida 2

REPRESENTATIONSFRÅGAN. Sedan diskussionen öfver detta ämne inom pressen en längre tid hvilat, har den i förra veckan åter blifvit upptagen genom en insänd afhandling i tvänne nummer af Svenska Minerva för förra veckan med signaturen A. och B. Dessa bokstäfver skola förmodligen beteckna tvänne konservativa notabiliteter, som lagt sina hufvuden tillsammans för att få ihop ett rätt grundligt opus. Också kan artikeln anses såsom en utsökt blomstersamling af de konservatives historiska förråd, och en riktig typ af deras method att resonera; ja, den hade icke kunnat blifva stort bättre om man hade utklippt de bäst låtande bitarna i åtskilliga anföranden från Riddarhuset och i Presteståndet, samt derefter omskakat, åter uttagit och placerat dem i rad efter hvarandra, likasom takterna i det Mozartska valslotteriet. Det skall sannolikt roa Aftonbladets läsare, att taga en närmare kännedom om denna politiska kria. Den första strofen lyder sålunda: Bildandet af en Nationalrepresentation, der sådan ej finnes, är cen svår sak; ombildandet af en redan varande åldrig och häfdvunnen, är en ännu svårare. Uti ämnets egen natur möter genast den skapande tanken mången svårighet, och ifrån politiska för handen varande inre och yttre förhållanden uppstå för hennes utförande ännu flera.n Läsaren finner, att redan denna inledning innefattar en lika ny, som stor tanka, och som redan ger ett ansenligt begrepp om författarnes djupsinnighet. Genast härefter kommer d n vanliga käpphästen om skilnaden i politiskt hänseende mellan Sverge och Norge: Icke ägande nägra sedan sekler tillkomna, vid Statens politiska Organism fästade Ståndsfördelningar med dem åtföljande prerogativer, befanns för Norges frihet att skapa sig en representativ Statsförfattning intet annat politiskt hinder, än den yttre makt af byvilken det var beroende.n Det är icke författarens fel, att denna sats är hvad man kallar litet utnött; skada blott att den tillika har det felet, att icke vara sann. Det har redan tiliförene blifvit anmärkt, är nogsamt kändt, och på flere ställen, men serdeles genom hr W. Thams förtjenstfulla historiska afhandling i tidskriften Frey, om Norges sociala tillstånd före föreningen, äfven inför den Svenska publiken obestridligt bevisadt, att Norge ännu vid denna tidpunkt hade en adel, som var försedd med vida större maktfullkomlighet och prerogativer, öfver sina gods och deras underhafvande, än Svenska adeln haft på de sista tvåbundrade åren. Det hade äfven, likasom vi, sin statskyrka och sina borgerliga skråfördelningar, och alla dessa voro