Aftonbladet – 16 september 1845, sida 2

Article Image
den gamle markisen ej kunnat dröja en dag längre. Han hade uppdragit sin vän, andre kon su!n, att åstadkomma en kathegorisk förklaring och den af Rudolf uppsnappade blicken var er tydlig signal till det försåt man lade för den lättIsinnige chevaliern. Denne begrep det och gladde sig deråt; ty denna tjenstaktiga taktik besparade honom besväret att tänka och minskade tidsut: drägten. Tan följde således med mycken artig: bet andre konsuln på alla de krokoch afvägar dit denne fann för godt att leda honom, tills ändtligen, till allas innerliga förnöjelse, samtalet stannade på och uteslutande kom att vända sig kring Mirabeau. o— Andtligen äro vi der, tänkte Rudolf, som bemäktigade sig ordetoch med sin vanliga liflighet, hetta och ifver, förklarade sig, högt och ljudeligt, för Mirabeaus afsvurne fiende. — Bravo, min systerson! ropade då den gamle markisen, jag igenkänner nu din mors blod, mitt eget blod. Kom i mina armar. Jag erkänner, att jag från detta ögonblick aldrig kan visa dig nog ömhet och tillgifvenhet. Andre konsuln, som märkte att detta uppträde skulle leda till en mängd familjerörelser och känslosvall, hade den takten att tyst och skyndsamt a na sig, af fruktan att hans närvaro skulle lägga något band på morbrodrens och systersonens ömsesidiga själsutgjutelser. — Man har således bedragit mig, då man påstått att Mirabeau var din vän! ropade de la Fare. Rudolf, som redan tröttnade vid den roll han nyss börjat spela, nöjde sig med att svara medelst en jakande böjning på hufvudet. Förste konsuln fann uti detta svar en ojemförlig värdighet. Han antog således en mycket allvarlig och högtidlig, både min och hållning, sägande: — Min herr systerson! emellan adelsmän äro öppna förklaringar alltid möjliga. Jag ber dig derföre ursäkta den köld jag hittills visat dig; denna stelhet och förbehållsamhet i mitt sätt att vara härrörde af en berättelse, som man skyndade att bibringa mig; man påstod, nemligen, att man sett dig komma ut ur vildsvinshålan. Jag väntade al dig en bestämd vederläggning af detta

16 september 1845, sida 2

Thumbnail