Aftonbladet – 16 september 1845, sida 2

begge på vägen mellan Jönköping och Råby, 1,590 rdr, samt för sänkning af vattnet i sjöarna Ör och Bunn, äfvensom öfra och nedra Qvarnsjön i Wista och Norra Wedbo härader 7,562 rdr, deraf 2,520 rdr 32 sk. utan återbetalningsskyldighet och 35,0414 rdr 46 sk. såsom lån, med vilkor att berörde vattensänkning bör vara fullbordad inom 1847 års utgång, och att arbetet med omläggning af backarna på Råbyvägen af menigheterna fullbordas inom 41346 års utgång. (J. T.) — Från Carlskrona förmäler Najaden, att en befallning skall hafva dit ankommit om nybyggnad af ett 69 hästars bogser-ångfartyg, försedt med propeller. — )Vid nu inträffad komministers-ledighet i Broddetorps pastorat af Skara stift, anhöllo åtskillige församlingsboer hos Regeringen, att nämnde beställning måtte, såsom mindre behöflig, få indragas, och lönen, jemte bostället, användas till inrättande och underhåll af en Folkskola i pastoratet. A denna ansökning afstyrkte likväl ej mindre kyrkoherden i pastoratet, än konsistorium, bifall, med afseende derå, att icke allenast inom Stiftet tjenstgörande e. o. prestmäns befordringsrätt skulle förnärmas genom indragning af en ordinarie beställning, som från äldre tider lemnat sin innehafvare berglig utkomst, utan ock kyrkoherden påbördas en betydlig ökad tjenstgöring, hvarigenom han skulle komma i behof af medbjelpare, hvartill komme dels att beslutet redan vore fattadt om uppförande af ett skolhus i Broddetorp, samt en icke obetydlig kassa till lärarens aflöning samlad, dels att ifrågavarande ansökning först kort före ansökningstidens slut blifvit till Kongl. Maj:t ingifven, och de sökandes rätt sålunda skulle genom bifall härtill förnärmas: Och har Kongl. Maj:t, den 4 nästl. Aug., denna ansökning afslagit. Då man granskar de skäl, konsistorium för sitt afstyrkande af ofvanförmälde ansökning anfört, finner man att det väsendtliga deribland är det, som förekommer i första rummet och blifvit a! oss med kursiv stil utmärkt; det öfriga utgör nemligen endast biskäl eller mer och mindre skenbara svårigheter, af hvilka blott en enda, nemligen de ökade besvären för pastor, förtjent något afseende, nemligen i så måtto, att en ersättning bordt komma i fråga för pastor, i händelse komministraturen blifvit indragen. Afslaget på ansökningen måste således anses fotadt på den af konsistorium uttryckta grundsats, att prestmännen inom ett stift böra betraktas såsom ägare till alla stiftets prestlägenheter, så att ingen dylik lägenhet kan indragas, utan att förnärma hvarje prestman, som har eller med tiden kan få rätlighet att söka den. En sådan grundsats, som uttrycker den tankan att församlingarne äro till för presternas skull och icke tvertom presterna för församlingarnes, har icke efter reformationen varit i vårt land erkänd, och synes alltför vådlig för att någonsin böra blifva det. Den skulle nemligen för framtiden göra en reglering af prestlägenheterna helt och hållet beroende af presterskapets eller rättare sagdt hvarje serskild prests godtfionande, och detta beroende skulle tillintetgöra det prerogatif, som reformationen eröfrade åt den verldsliga regeringsmakten i Sverge, neml. det, att styra inom kyrkan så väl som inom det öfriga samhället. Om Konungameakten efterskänkte detta prerogatif, skulle den tillika hafva gifvit ifrån sig en ganska vigtig del af den ekonomiska lagstiftningsrätten och beredt sig oöfvervinnliga svårigheter, vid regleringen af många ärender, som icke direkt röra kyrkan. I närvarande fall synes uraktlåtenheten att indraga en prestlägenhet, då församlingen yrkat det, äfven haft det serskildta skäl emot sig, att Skaraborgs län är hårdare än något annat län i riket indeladt åt presterskapet, så att denna börda alltid blifvit räknad bland orsakerna till allmogens mindre lyckliga belägenhet inom besagde län, hvars slättland likväl töflar med sijeifva Skåne i naturlig bördighet. Afven här tycks den bekanta erfarenheten bekräfta sig, alt folkets intellektuella välstånd står i omvändt förhållande till presterskapets talrikhet; tillfället alt bereda en lindring i folkets onera till kyrkan och på samma gång en direkt fördel för undervisningsverket, hade derföre enligt vår tanka icke bordt försummas. Vi kunne derföre icke annat än yttra någon förundran öfver den riktning, som gifvit sig tillkänna uti Regeringens beslut, och den svaghet, som derigenom blifvit ådagalagd för presterskapets enskilda intresse, så mycket mera, som det ir gifvet, att utgifterna för en skola i alla fall