Aftonbladet – 13 september 1845, sida 3

— —— K X KIEESSESESSSS— — RN skudda sig. Det var ej utan en instinkt r.a fruktan, som ban nu betraktade sin tysta tant kallt sköna ansig!e och hennes nedslagnaa ögon Den gamle konsula hade i sina maner antagi en högtidlig, synbart studerad förbehållsamhet Hvarifrån kom då denna förändring hos honom som aftonen förut varit så vänlig? — Förgäfve grubblade Vorbelles på lösningen af denna gåta Då man stigit upp från bordet, åtskiljdes då trenne bordskamraterna med en iskall helsning Konsuln for till rådhuset, markisinnan till klo: stret, och chevaliern, som var häftigt upprörd visste ej hvad han skulle företaga. Medan han satt försänkt i djupa betraktelser kom Christine, Ermelindes vackra disyster, in : rummet, der han befann sig. Vid hennes åsy lyfte han upp hufvudet och ropade den unga fl kan till sig, för att få uttydning på den gåta, som plågade honom. Enligt vanan hos hans likar, trodde chovaliern alt ban, medelst utgifvande af litet guld, skull få veta allt hvad han önskade. För detta ändamål lade han tvenne louisdorer i flickans hand men hon såg på honom med en stolt blick, lä! suldet halka ur handen, ned på golfvet, och skyn: dade ut, innan Rudolf hann göra henne någon fråga. Samma frestelse och samma motstånd hos onkelns kammartjenare. — Men detta hus är då smittadt af bara dygd, itropade chevaliern. Gud förlåte mig, om Jag vegriper en endaste smula af allt detta här!... En omutlig subrett, en oegennyttig kammartjenael... Lisette med utseende af en romarinna!... rontia med utseende af hederlig karl!.., Man