Aftonbladet – 6 september 1845, sida 3

möjlig krökning eller serpentine. Slutligen ligger uti sjelfva konstruktionssättet det ofelbaraste skyddsmedel emot hjulens utkastande ur vägskenan. Under förutsättning att det öfver hufvud är möjligt, att, genom med angkraft drifna lokomotiver, öfverstiga betydliga höjder, tyckes således denna Hr F. A. Boners method vara den, som, då den, med det kraftigaste aflägsnande af de hinder, hvilka hittills genom adhesionskraftens upphörande gjorde farandet uppföre höjder omöjligt, förknippar den fulikomligaste garanti för transportens säkerhet med den största sannolikheten att lyckas, och det vore derföre önskvärdt, att på en kort bansträcka ett försök i stort dermed blefve gjordt, för att öfvertyga sig huruvida uppfinningen verkligen så håller profvet, som den onekligen gör det efter modellen; och med detsammå få afgjordt, huruvida i allmänhet höjder kunna befaras med lokomotiver drifna af ånga. (Sv. M.) — RELIKER I ÅACHEN. Drottning Victoria har vid sin resa genom Aachen besett domkyrkan. Man har visat henne Carl den Stores graf tillika med lemningarne efter några föregifna helgon. Allt som återstår efter Carl den store, är hans hufvudskål, autentikt igenkänd, samt en något apokryfisk arm. Vissa anatomer hafva påstått, att denna arm icke är annat än en tibia af en ung gosse, men det betyder mindre. De öfriga heliga sakerna äro: svepduken som legat om frälsarens kropp, den rock som den heliga jungfrun bar vid Kristi födelse, ett blodfärgadt skärp, som frälsaren bar då han korsfästes, den duk, hvarpå Johannes Döparens hufvud lades, sedan han blifvit halshuggen, jemte en rik samling af dyrbara stenar och juveler som Carl den store fått af Haroun al Raschid, konungen i Persien, och af patriarken af Jerusalem. — De sednaste tidningarne från Paris förmäla, att en något mystisk Engelsman, som varit bosatt derstädes och kallade sig chevalier Douglas, men förr äfven burit namnet Howard, nyligen aflidit. Han hade på sätt och vis fört ett äfventyrarelif, egde en elegant hällning och vackra mantr, samt var prydd med en bayersk orden. Denne person hade varit gift, och hans unga maka hade till en början förgudat honom, men efterhand kallnat och slutligen rymt från honom med en kapten i engelska armeen. Den öfvergifae mannen hade imedlertid snart tröstat sig och börjat kurtisera andra damer. Han hade lätit förljuda, att han var enkling, och det talades redan om, att han tänkte ingå i ett nytt äktenskap, hvilket likväl icke sedermera blef utaf. Efter hans död erfor man, att lord Morton var hans naturlige fader, men det kuriösaste af hela historien var, att läkaren, som varit tillkallad att attestera hans död, upp-i lyste, att den påstådde chevalieren, mannen åt en förtjusande miss, var — en qvinna! — En abb vid namn Lauge, vikarierande kyrkoherde i en socken af arrondissementet Foix i Frankrike, anklagades för ett våldförande af en ung flickas ärbarhet, men rymde till en anhörig i Andorra-dalen, en liten neutral republik på gränsen. De fransyska autoriteterna läto likväl gripa honom och ban inställdes för domstolen i Aritge. Här gjorde han den invänning att hans arrestering icke varit legal, hvilken invänning äfven af domstolen godkändes. — Kassationsdomstolen upphäfde likväl detta beslut och förviste målet till assisdomstolen i Haute-Garonne, der han dömdes till tvångsarbete för lifstid och schavottering. — MADAME Grist, som af handelsdomstolen blifvit dömd att utgifva 15,000 francs skadeersättning till direktören för italienska operan, hr Vatel, för det hon vägrat spela en rol i bil Matrimonio segretto, har af appellationsdomstolen, dit hon vädjat, fått denna plikt nedsatt till 6000 francs.