Aftonbladet – 6 september 1845, sida 2

ad, kunna vi dock ej alldeles med tystmd förbig Allehandas i dess gårdagsartikel gjorda försök att nå sorlunda helskinnad draga sig ur den brydsamma af ären. Allehanda förklarar nemligen helt naivt, at on ej kan åtaga sig ansvarigheten för den sträng recensionen från 4838 mot hr Lindblad. Och hvar öre icke? Måhända var dess författare bladets stän liga och ansvariga musikreferent? Ncj, han har, en igt Allebandas egen förklaring, aldrig tillhört bla lets redaktion,. — Eller kanhända var han en mu sikalisk auktoritet af så stor betydenhet, att han blotta ord var redaktionen tillräckligt? Nej, långt der från. Han troddes den tiden visserligen ega et visst omdöme i musik, men hvars riktighet Alleh. Red. icke var i tillfälle att kontrollera, och dess utom lärer han, enligt Allehandas försäkran, numer vara en bjesse, hvilket ej tyckes betyda något ser deles godt. Derjemte berättar Allehanda, att ho underlåtit att närmare granska den insända recensio nen, och icke ens då hört de recenserade sångerna Sistnämnde omständighet tycks ha graverat Allchan da aldramest (ehuru vi anse den af föga vigt), eme dan hon varnande förehåller Aftonbladsredaktione sitt bedröfliga exempel. — Man kan imedlertid c annat än förundra sig öfver denna sorglöshet uti e så ömtålig och i artistiskt hänseende ingalunda ovig lig fråga — men olyckan tycks engång varit beslu lad (hvar voro då Allehandas ;musici i detta kriti ska ögonblick!), bjessen får sin vilja fram, de om nösa artiklarne tryckas derpå löst och Allehanda tvi sina händer. Huru skall man förklara ett sådant sätt att förfå ra? Allehanda vet råd äfven derför, och har i si gårdsgsartikel hittat på en rätt vacker förklarings grund för detsamma: det kom sig nemiigen al c alltför långt sträckt liberalitets. Ja, visserligen ä det i högsta möjliga måtto liberalt, helst af en lib ral tidning, att utan närmare granskning, utan sal kännedom räcka handen till försöket att bereda e konstnär af talang ett nederlag, så fullständigt so! möjligt! Då är väl ock å andra sidan en omåttli illiberalitet orsak till att Allehanda nu så öfver a vöfva upphöjer herr Lindblad? Detta sitt sinnrika försvar ber Allehanda Aftonblc det reproducera för bättre minnes skull! Här besar nas förvisst det gamla ordspråket: en dåre kan liga med sin egen skam! Då vi nu tro oss hafva ernått ändamålet med yå deltagande i oftanämnde stridsfråga, hvilket varit a försvara hvad vi sagt, och i synnerhet att motverkt den princip af musikalisk regellöshet, som Allehanc synes vilja uppställa såsom uteslutande gällande fi de af hennz2 företrädesvis hyllade talanger, så ner lägga vi härmed vår penna, hvad detta ämne beträ far. För öfrigt iakttaga vi äfven nu den grundsa vi vid föregående tillfällen följt, att nemligen mt allt nöje lemna Allehanda sista ordet — i det sa nolika förutsättande, att det ej skall låta länge vän på sig. —U—