Aftonbladet – 4 september 1845, sida 2

ysk tidning, lemnar ett så intressant bidrag till def katolska omvändelsenitets historia, att vi ej kunna underlåta att meddela det, tillika med några andra upplysningar i ämnet: Jag skyndar att underrät:ö er CM en tilldragelse, som för närvarande är all. männa samtalsämnet härstädes. Institutet för blinda Mönchen, upptager både protestanter och katoliker, det räknade förliden sommar ett stort antal katolska elever, jemte sju som bekände sig till evangeliska kyrkan, hvilka sednare erhöllo fri religionsundervisning af protestantiska prester. En morgon fick deras rTeligionslärare, stadsvikarien Beakowski underrättelse, alt sex af hans sju blinda får hade öfvergått till katolska krubban. Reklamationer tjenade ill ingenting, saken var afgjord, och han hade nu att tgna sin omvårdnad åt den ende qvarprotestanten, Scherer från Ebingen, cn högst! ung man, af 22 ärs ålder, hvilken i trots af alla möjliga förföljelser ej kunnat förmås att frångå sina fäders tro, gÖryk hede användts, naturligtvis värt emot den kunglige stiftarens vilja, och men inskränkte nu födan för den ha ä an Man grep då till ves — han förblef ståndsktig. Men andra I och beröfvade den olycklige blinde sin största jordiska tröst — n en: man från honom hans klerinett och syssel om för öfrigt med de oangenämaste arbeten; men äfven detta var utan verkan — han stod fast och led med undergiryenhet. Vid pingstliden innovarande är ängrade imedlertid en af affällingarne sig, och förklarade öppet, att han ville återvända i den evangeliska kyrkans sköte, samt stöt sig nu så mycket fastare till den ståndaktige protestanten. På gamma tid kom en elfvaårig proestantisk ficka tin inrättningen, och Scherer egnade g ät hennes religiösa bildning, som först hade blifvit försummad. Det var nu hög tid antingen att få iga menniskon omvänd eller bort. Länge miies förgäfves, men till slut sprang den väl aniagda minan. Man började inskränka samtliga de protestantiska clevernas kost, och på tvenne, särskilta skriftliga föreställningar härom erhöllo de intet svar, men i stället infann sig föreständerskan en sfton i matsalen, förehöll dem deras uppförande i ie gemenaste ordalag: påstod att maten var för god it dem och slog igen dörren med stort buller. De blinde, som trodde sig ensamma, gåfvo nu sin vilje