PÅNGVÅRDS-STYRELSENS UTLÅTANDE MED FÖRSLAG TILL FÖRORDNING HURU MED FÖR ALLMÄNNA SÄKERHETEN VÅDLIGA PERSONER FÖRHÅLLAS BÖR. (3 ut fr. gårdassbi.) Sedan styrelsen sålunda afgifvit underdånigt yttrande öfver samtelige i de nådige remisshandlingarne omförmäldte frågor, med undantag af den, angående närmare föreskrilter i alseende på manskaps utstrykande ur värfvade regementers rullor, får styrelsen, som ej ansett lämplgt att uti föreslagne författning intaga något stadsande uti berörde ämnen, nu derom serskildt sig underdånigt utlåta. På sätt i början af detta utlåtande u;piifvits, har styrelsen, uti dess under d. 30 Decemb. 1237 för nästföregående året afgifne underdan ga berättelse om fattigvården i riket, bland ann:tun terd, hemsltällt att de förseelser, hvilka berättigade vederbörande att utur resementernas rullur utstryka och till pionierkorpsen öfverlemna solda er isalte närmare bestämmas; att en dylik åtgärd der-fier ej måtte såsom förut skett, endast få ankumma på kompanichefens anmälan och rezemen:sc eens godkännande deraf, utan öfverlemnas till ancvan myndighet, som, efter det den auklavade butvit hörd, borde i frågan sig yttra, samt zt! det matte förunnas soldaten att öfver det tattade beslutet sig i laga ordning besvära. Såsom skäl för denna sin underdåniga hemställan har styrelsen hufvudsakhbgen anfört, att den största varsamhet borde iakttagas vid man kaps afförande ur rullorne och öfverlemnande till p:onierkorpsen, helst erfarenheten åd:gaiact at: för en och annan orsak från värfvade re -ewmenterne afförde soldater ej sällan slua sin bana vom fngelserne, såsom exempel hvarpå angifvits dels att 17 personer år 1853 och 56 följande å ct blifvit för brott från p.onierkorpsen uttrukue och till fängelserne öfverlemnade; dels ock att mer än en tredjedel af heia den fångpersonal, som vämude tvenne år varit i fistningsoch arbets längelserne förvarad, förut tillhört armöen och flottan; — att en sådan varsambet, alt icke utan de mest trängande anledningar blottställa en medmenniskas framtid för farorna af fängelselilvet jemväl uttalade sig uti de härom gällande förfaltuingar, enär af E. K. M. nåd. bref den 9 Nov. 1826, förordningen af den 29 Juni 4833 och kungörelsen af den 2 Juni 4837, jemförde med 41 kap. 7 N uti krigsartiklarne af den 31 Mars 1798 inhemtades att vilkoren för en värfsvad solda:s af förande ur rullorna och hänvisande till pionierkorpsen voro: 4:o att densamma utmärkt sig lör liderlighet, sturskhet eller opålitligt uppförande och 2:o att han derföre undergått flere bestraffningar, utan att deraf låta sig rätta, men deremot bland de förbrytelser, hvilka åberopats såsom skäl till det från regementerne utstrukne manskapets försändande till pionierkorpsen, hufvudsakligen förekommo: dels snatteribrott, som jemlikt 155 8 XIV kap. i 4 del. af kgl tjenstgöringsreglementet af d. 4 Mars 1849 ej synas böra föranleda till en sådan påföljd; dels rymning och förskingring af munderingspersedlar, hvilka begge förbrytelser voro af rent militärisk natur och i krigslagarne belagde med straff, hvarvid något jegenmäktigt tillägg icke syntes böra få ega rum, dels och tjenstefel, hvilkas art och beskaffenhet EET NE TRE SON Fear Ir SEN RAeE