Aftonbladet – 3 september 1845, sida 3

år sedan den passerat. Om vi imedlertid afräkna dessa dröjsmål, så har ännu ganska litet förändrats genom de mycket omtalta Woronzoffska bulletinerna. Hafva vi då bitintills förnummit annat än segerunderrättelser? Ja, skulle man ej efter den deri rådande tonen kunna tro, att hela den kaukasiska kampen knappt torde komma att räcka ännu några år? Och oaktadt allt detta torde det i sanning vara annorlunda beskafradt. Oförbehållsamma ögonvittnen uttrycka sig åtminstone ej på samma sätt. Underrättelserna i hulletinerna vinna i vigt redan på vägen mellan Tiflis och St. Petersburg; och huru måste ej detta värde vexa under färden till utlandet! Och likväl innehålla de intet annat än tillkännagifvanden om fäktningar, hvilka äro af ytterst ringa inflytelse för krigets gång och framgången af våra eröfringar. Om det deri högtidligt förkunnas, huru Schamylflyktat till bergens högst belägne byar, så är detta något som under hans och Kasimullahs öfverbefäl ofta inträffat, utan att sådant likväl bringat våra vapen den ringaste uthällande fördel; och omtalas det att så och så många Aulser underkastat sig ryssarne och förklarat sig fredligt sinnade, så är detia ett lika ofruktbart factum. Vi kämpa ju nu nästan endast på de fordom fredliga Adighernas terräng, och Schamyl flydde också för Grabbe, till dess han lockat honom in i Gumbeternas land? Alltså må man ej förundra sig öfver, att Woronzoffs bragder ej finna samma högljudda beundran i de bättre underrättade kretsarna, som bland den med förhållanderna mindre bekanta allmänheten. Ja, någonting har till och med försports som jag ej kan erinra mig nägonsin ha hört tillförene. Under det att fordom endast de väl underrättade voro de, som ej öfverlemnade sig åt sädane sangviniska förhoppningar som 4843 ärs stora rustningar väckte i halfva Europa, och alltjemnt talade om nödvändigheten af det ständigvarande kriget, tyda nu rätt många yttranden derhän, att såvida den Woronzofflska diktaturen och Rysslands nya ansträngningar ej lemna afgörande resultater, ser staten sig nödsakad att helt och hållet öfvergifva anfallskriget och inskränka sig till sjelfförsvar på Kubans och Tereks cordonlinea. Allmänt frågar man efter underrättelser från sjökusten, hvaritrån man väl med skäl ej kan vänta att få erfara mera tillfredsställande resultater: våra dervarande fästningar ligga alldeles isolerade och mäste oupphörligt försvara sig mot den angripande fienden. — VATTENRÖR AF BLY. I Medical Gazettep lästes nyligen en artikel om de skadliga verkningarne af vatten, som innehåller kolsyra och går genom blyrör. Den är skrifven af en läkare i Windsor, vid namn Rust, och meddelas här i öfversättning: Den 23 April kom en arbetskarl i Ascot till mig, för att rådfråga mig. Han led synbarligen af de giftiga verkningarne af bly; hans hy var blek, och han led beständig smärta i tarmarne, Enligt hans utsago, hade hans barn varit sjuka, alltsedan han flyttat till Ascot; de hade blifvit svaga och bleka, haft plågor i tarmarne och indigestion. Jag frågade honom, om det vatten, han drack och begagnade till matlagning, gick igenom blyrör, och han svarade ja. Jag fick litet af detta vatten; då det blandades med svafvelbundet väte, erhölls en fällning af svafvelbly. Mannen repade sig långsamt genom begagnandet af annat vatten och passande läkemedel Författaren meddelar derefter flera exempel på likartade sjukdomsfall i Ascot, hvilka endast och allenast kunna tillskrifvas, att brunnsvattnet i denna stad innehåller kolsyra, som upplöser blyet i vattenrören. Sjelfva bundarne lida af att dricka detta vatten. — Torn-urR efter en förbättrad method blifva, efter i danska tidningar meddelade bevis, förfärdisade vid ett af urmakaren H. Ryhl i Köpenhamn nrättadt etablissement, och berömmas mycket; de nafva en horinsontel konstruktion, som lemnar bätre tillfälle att förenkla verket, göra gången fri och stadig, samt förminska friktionen, än på vertikaluren. FESKRKESENE RAT ESA EE TAS SED SFD AI SIT SSE PT ST Oe