Aftonbladet – 3 september 1845, sida 3

billade svaghet vill grunda planer, som framställa en snar utsigt till det europeiska fredslugnets afbrytande, är det vår rätt och pligt, att ådagalägga sanningen för alla, som kunde finna sig benägna att sätta tro till sådana lättfärdiga uppgifter. Le Siecle talar med verklig eller låtsad tillförsigt om den lätthet hvarmed en ångflotta kan utföra ett infall i England. En invasion af England medelst ånga! Lika lätt kunde man eröfra Teneriffas pik med änga. Vi äro icke de som skryta af Englands offensiva makt. emedan en sådan, i hvilkas händer den ock må falla, är förhatlig och som vi hoppas, England aldrig mer skall finna sig utmanadt att utöfva densamma. Deremot glädja vi oss åt, att i afseende på landets försvarsmakt kunna öfverlemna oss till en fullkomlig förtröstan. Ja, i trots af lord Palmerston och lte Siecle, tro vi att Englands defensiva styrka är större än någon annan makts och större än den någonsin förut varit. Man talar om en invasion medelst ångkraft. Har man väl då beräknat den ångkraft hvaröfyer England bjuder? Kan något annat lands, väl förliknas dermed? Den uppgår till en drägtighet af en million tons; och kan något annat land uppvisa tiondedelen deraf. Jemför man nu antalet af de för kronans tjenst i beredskap enrollerade matroser, med den styrka andra länder disponera, så är det samma förhållande; och med denna öfvervigt i ång-lästetal, i bemanning och slutligen i seglande krigsflotta, skulle vi väl kunna dela någon farhåga för en invasion? Huru och på hvilka punkter skulle en sådan kunna gå för sig? Skulle man väl kunna tro, att engelska regeringen blef overksam om en tillstymmelse till en ny Boulognerflolta visade sig? En sådan skulle nu för tiden blifva sprängd ur sjön i luften, genom tre krigsångfartyg af första rangen inom en vecka, oäktadt alla de kustbatterier hvarmed man ville försöka skydda den. Skulle det olyckligtvis komma till något krig med en sjömakt, så är det engelska regeringens första pligt, att förstöra fiendens flotta; helt och hållet förstöra den; och en sådan förstöring är, med det nu förändrade stridssättet till sjöss, så lätt för den makt som har de mesta ångfartygen, segelfartygen och matroserna. Landtfästningar duga alldeles icke numera till hamnars försvar, sedan man kan begagna ängfartyg, bestyckade med kanoner af så ofantlig kaliber, att inga landtbatteriers kunna uppgå deremot. St. Jean dAcres besegrande på fyra timmar, (samma fästning som Napoleon till lands förgäfves belägrade i två mäånader) har visat det. Hvad blefve väl under sådana omständigheter den ångflottas öde, som ville mäta sig med England? Skulle hon ej inom en månad, ty en ångflotta kan ej länge hålla sjön, vara tillintetgjord? Men så snart fiendens ängflotta vore förstörd, vore det ock slut med invasionen. Vi medgifva att ångkraften har slagit en brygga öfver kanalen, för fredliga kommunikationer — men deremot blott ien rigtning för krig, ty det är ej möjligt att efter en månads förlopp mera än en af de krigförande makterna hade qvar en ångflotta; och i detta som andra dylika fall blef det nog den starkare, som kunde längst hålla ut, i synnerhet då han är det tiodubbelt. — PARISISKA NATIONALGARDET. I en korrespondensartikel till Allgemeine-Zeitung lemnas följande l beskrifning på närvarande ställningen vid mnationalgardet i Paris, som synes vara förtjent af uppmärk-j samhet: För någon tid sedan hade man i tidnin-: garne kungjordt en plan af nationalgardets generalstab, enligt hvilken tjenstgöringen skulle reformeras och nedsättas till ungefärligen hälften af hvad den är för närvarande. Denna plan var ej så väl beräknad som den kunnat vara; men afsigten, att så mycket som möjligt befria folket från den odrägliga och nästan ändamålslösa tjenstgöringen var i alla fal ganska berömlig. Nu åter berättas, att ingen förändring kommer att ega rum, emedan öfverstarne och öfverstelöjtnanterne satt sig deremot. Desse officerare göra ingen tjenst utom då och då på paraden, der de en half timma brösta sig i sina uniformer; de veta knappt hvad nationalgardisten tänker om, att han måste lemna sina göromål för att tillbringa dagen med postande och natten med patrullering, samt borde egentligen vara de sista som rädfrågades. En reform är imedlertid oundgängligen nödvändig, ty då den mångåriga lugna tjenstgöringen ej ens medfört den nyttan, att nationalgardets organisation kan sammanhållas, så blir missnöjet öfver den onödiga tjenstgöringen och postandet bakom Louvrens och Tuilleriernas slutna gal!erportar, allt högljuddare, och allt flere tjenstskyldige undandraga sig sin pligt. Detta medför en sådan motvilja hos folket, att man träffar hundratals personer som ej ha några bestämda hem, och unga män som hvar tredje månad fiytta till ett annat qvarter, hyra sig in i hötels garnis eller sofval på madrasser i verkstäder 0. S. V., endast för att undgå tjenstgöringen; hos många har det blifvit en verklig monomanie, och för att undslippa saken utsätta de sig för vida större obehagligheter än tjensten förorsakar. — I allmänhet tänka parisarne mycket förnuftigare i ämnet än administrationen ; de vilja ej att nationalgardet upplöses, då man väl känner dess nytta från 4830 till 4834, men de fordra, att man ej gör tjensten besvärligare än nödigt är, och att den gerna kan nedsättas till 2 eller 3 dagar om året. Den löjliga paraden, som alla mornar hålles på Tuillerigården, till stabens förlustelse och li-, nietruppernas förundran, de helt och hållet onyttiga ; nattpatrullerna, som ännu ej lyckats fasttaga en enda sjuf, emedan han skulle varit döf om han ej hört : dem på en qvart mils afstånd, och de många onödiga hedersvakterna, äro ömkligheter hvarmed man ej borde sätta en nyttig och till och med nödvändig anstalt i fara att bli så impopulär, att den ej kan upprätthållas. — Jag tror ej att jag irrar mig om ag anslår antalet af dem som genom hvarjehanda medel undandraga sig tjenstgöringen till 30,000, och ör ett tilltagande i denna riktning kan endast sättas ett mål genom en reform. — TILLSTÅNDET VID KAUKASUS. (Ur ett försigtigt ref, hvari det vigtigaste står emellan raderna.) St. Petersburg. Man finner nu rätt tydligt att allnänhetens intresse för rikets politiska angelägenheter i intet fall är så fullkomligt utdödt som man måhända ror i utlandet. Likväl erfordras det naturligtvis, att regeringen bevärdigar den med ett meddelande. Delagandet har ju eljest cj Något fäste der det kan utreckla sig och de enda oficiella meddelanderna betodo hitintills endast i ukaserna, hvaraf de vigtigare Närvaranda tid ei Varit SsPerdalaas ann In att väpla (IM FA Ho ÅA MN AA sm