Aftonbladet – 1 september 1845, sida 1

brotettgsttrtettpiongrnngn FÅNGVÅRDS-STYRELSENS UTLÅTANDE MED FÖRSLAG TILL FÖRORDNING HURU MED FÖR ALLMÄNNA SÄKERHETEN VÅDLIGA PERSONER FÖRHÅLLAS BÖR. (Forts. fr. Lördagsb!.) Att hvarje svensk undersåte tillhörer en viss kyrkosocken, anser styrelsen vara ett af de mest oeftergifliga vilkoren för möjligheten att kunna upprätthålla ordning inom samhället; och har styrelsen derföre uti 3 af förslaget stadgande härom intagit. För vinnande af detta ändamål måste de, som för närvarande ej tillhöra någon socken, fördelas på rikets socknar, efter billiga grunder; och har styrelsen såsom sådane ansett, att nämnde personer hänvisas 1 första rummet till de socknar, der de sednast varit mantalsskrifne, i andra rummet till dem, der de sednast vistats ett år, och der de således hade bordt vara sist mantalsskrifne, samt i tredje rummet till dem, der de äro födda. Den socken, som sålunda får någon person sig tilldeld, må det naturligtvis vara obetaget att styrka, det den ifrågaställde personen efter dessa grunder rättehgen tillhör annan socken, hvilken i sådant fall bör densamma emottaga. I afseende på dem, rörande hvilka upplysning i alla ofvanberörde fall saknas, har styrelsen trott vara bäst att så förfara, att de af E. K. M:ts Befallningshafvande gemensamt med deputerade från länets socknar på dessa fördelas, i förhållande till den ifrån hvarje socken utgående allmänna bevillning; men att då tvist emellan serskilda län om passens emottagande uppstår, frågan underställes Eders Kongl: Maj:ts nådiga pröfning. — Om det ej kan utrönas, hvarest fånge eller till allmänt arbete dömd person, som skall frigifvas, sednast varit mantalsskrifven eller vistats, elier hvarest sådan person är född, har styrelsen trott rättast vara att den återgår till det län, der personen blifvit till fängelse eller allmänt arbete dömd, och der upplysning i nämnde afseende således hade bordt inhemtas, innan utslag öfver personen blifvit meddeladt. — Till förekommande af all tvist för framtiden om hvilken socken en person skall anses, tillhöra, har slutligen i afseende derpå blifvit föreslaget, att den, som tillhör viss socken eller blifver sådan tilldeld, skall fortfarande tillhöra densamma, intill dess han blifver såsom medlem af annan socken upptagen. Den, som ej är att anse såsom vådlig för allmänna säkerheten, bör, efter styrelsens åsigt, ej kunna förvägras att inflytta i den socken, der han af behörig husbonde blifvit såsom tjenstebjon eller torpare antagen eller gitter visa att han bostad eger och sig ärligen försörja kan; och har derföre föreskrift härom uti 4 mom. af 4 intagits. Då rättsenligheten af den sålunda föreslagna friheten, att välja vistelseort, icke lärer kunna bestridas, torde icke heller någon socken ega skäl att önska förslagets ogillande, såvida den förändring, styrelsen här nedan föreslagit uti det i Kongl. Kungörelsen den 3 December 4788 förekommande stadgande derom, att den socken, der den fattige sednast vistats och varit skattskrifven, ensam skall bekosta den fattiges underhåll, varder i nåder godkänd. Men deremot hos styrelsen, på sätt 2 mom. samma utvisar, ansett det böra vara hvarje sockens rättighet att vägra för allmänna säkerheten vådlig person, som ej socknen tillhör, att der inflytta.