Aftonbladet – 30 augusti 1845, sida 2

stalter. Under tiden skref kurfursten af Saxer till Wien, anklagade Kohlbaas att hafva bruti! landsfreden, och bad kejsaren,: som ej gifvit ho. nom någon amnesti, att genom. en riksanklagare stämma honom till räkenskap i Berlin. I dessa dagar hände sig, att kurfursten af Saxer gästade hos sin landdrots grefve Aloysius von Kallheim, som egde betydliga gods på gränsen af Saxen I furstens och drotsens följe voro kamererarer herr Kunz, hans fru Heloise, drotsens dotter sam många andra riddare och junkrar, alla den dagen på jagt i skogen. Längsefter landsvägen var uppspänd en präktig rad af tält, hvarunder:sällskapet sutto, trötta af jagten och ännu betäckta af damm, under det hornmusik tonade från en lummig ek och pager uppvaktade med förfriskningar. I samma ögonblick kom hästhandlaren, omgifven af sin ryttarevakt, långsamt körande framåt vägen. Riddar von Mahlzahn, åt hvilken fången blifvit anförtrodd, hade nemligen, i anseende till sjuklighet bland de små barnen, stannat trenne dagar vic ett berrherge, utan att anse, det han behöfde underrätta regeringen derom. Kurfursten, som satt i tältöppningen med blot: tadt bröst och fjäderhatten pä jägarvis prydd med granqvistar, vände sig till fru Heloise, som eg! hans första ungdomskärlek, och sade i muntel ton: Låt oss räcka denna bägare.vin åt den olyck: lige, hvem han än må vara! — Genast upprestc sig fru Heloise, med en skön blick på fursten och fyllde en silfverkorg med frukter, bröd och bakverk, hvarvid hon nästan plundrade hela taf feln. Redan hade hela sällskapet lemnat tälten för att frambära förfriskningarne, då drotsen för: lägen kom tillbaka, vände sig stammande till ka mereraren och yttrade, att den fångne vore Kohlhaas. Vid denna oförklarliga underrättelse, —