Å Jag Hal ICKL AUURGL UNMbRfieta ett VID bavld dessa mina åsigter för att derigenpm gilva mina medrepresentanter och allmänheten anledning till att öfverväga saken och sannolikt, till dess befordran utfinna ett medel, som är bättre än mitt; då jag, så framt ideen vinner sympatier, ämnar till Storthinget afgifva ettförslag i detta afseende. Christiania den 8 Augusti 1845. Ueland. osa adden Av——————-—— ! — Med anledning af den i detta blad intagna berättelsen om nykterhetsmötet i Jönköping hafva två särskilda reklamationer till Red. inkommit. Af dessa meddela vi här den först ankomna, så mycket häldre, som ej allenast denne synts oss bäst motsvara reklamanternas afsigt, utan äfven den sednare insändaren ej i annan händelse, än så vida han ej blifvit förekommen, önskat plats för sin artikel. Striden om detta möte synes föröfrigt så nära sammanhänga med striden mellan de olika partiernas hufvudåsigter, att den endast på samma gång med denna lärer blifva utkämpad och således hafva föga gagn alt vänta af en särskild skriftvexling. Till Redaktionen af Aftonbladet! I MH 487 af det Tjugondeförsta Aftonbladet, finnes under rubriken: Om skillnaden mellan Nykterhet och Nykterhetsföreningar, såsom inledning till ett vid nykterhetsmötet i Jönköping hållet-tal, en slags framställning af hvad vid nämnde möte passerat. Troligen blifver nykterhetsmötets protokoll, jemte dess öfriga förhandlingar, snart i tryck tillgängligt; imedlertid torde det tillåtas en vid nämnde möte närvarande, att berigtiga nägra i nämnde artikel influtna uppgifter; och väntar jag af ÅA. B:s opartiskhet att det iakttager den gamla välkända regeln: audiatur el altera pars. Den nämnde artikeln börjar med följande ord: Man har länge och af flera anledningar tyckt sig icke kunna öfverallt vara lika belåten med de s.k. Nykterhets-föreningarne, som man deremot alltid och allestädes (!), hyser den inskränktaste aktning för nykterheten sjelf... Huruvida man någorstädes har anledning, att vara missbeläten med nykterhetsföreningarne eller ej, är en sak, som jag ej tilltror mig att afgöra, ehuru jag icke kan inse, hvad orsak man kan hafva, att vara missnöjd med detta mer än hvarje annat sträfvande för sedlighet och dygd; men hvad jag med visshet tror mig veta är, att hvar och en har skäl att vara belåten med, att fylleriet omkring oss märkbart aftagit, att svenska bonden i allmänhet stiger i välmåga och hyfsning, att man kan besöka marknader, auktioner och andra offentliga ställen eller färdas på våra landsvägar utan fara att blifva hindrad eller våldförd (för att ej blott nämna: obehagligt störd) af rusiga, oregerliga menniskor; — och till detta hafva nykterhetsföreningarne, om de äfven icke ensamt uträttat det, dock verksamt bidragit. Väl säger man, att icke nykterhetsföreningarne, utan den förändrade tonen gjort detta; men hvem är det som förändrat denna ton om icke just de ädla män, som ställt sig i spetsen för, och bidragit till, nykterhetsreformen. Det är väl lätt sagdt, att man är vän af nykterhet, men ej kan gilla nykterhetsföreningarne; men om alla tänkte så och blott satte sig hvar och en i sin vrå och vore vänner af nykterheten, hvad blefye då i sjelfva verket gjordt för densamma ? Hvad nu nykterhetsmötet i Jönköping angår så, ifall art.förf. har rätt uti, att få sådana tillställningar i fanatism öfvergått hvad som der nyligen passerat, så kunna nykterhetsvännerna ha allt möjligt skäl att vara nöjda med sin verksamhet, ty hvad som der föredrogs skedde med allt lugn och åtminstone enl. ref:s omdöme med moderation. De oppositioner, som der framkommo, härleddes deraf, att den eneaf. predikanterne yttrat: att bränvinsbrännaren vore en! djefvulens vapensmed,, och den andra: ,att bränvinsbrännarens vinst moraliskt vore att anse för orätti fånget gods. Dessa utlåtelser upptogos af en tillstädesvarande bränvinstillverkare, som förmenade det vara oskickligt att hafva slika uttryck om en loflig handtering. Men attdessa predikanter hvarken blefvo yederlagda, eller funno rådligast att begära ursägt för hvad de sagt och som hastigast begifva sig url staden kan imedlertid ref. intyga. Tvertom tycktes opinionen och intresset hos den talrika församlingen — hvilken var så stor att den ej kunde rymmas i någon annan lekal än kyrkan — vara afgjordt för nykterhetsföreningarne, med undantag af de 3 talarne, bland hvilka en var egare af ett stort bränneri. Att här söka ingå i någon vederläggning af det i A. B. reproducerade talet kan icke vara min mening; dock hade talaren, när han offentliggjorde detta tal, i mitt tycke, äfven bordt meddela den genialiska vederläggning af hr komminister Janzon, som det framkallade. En anmärkning kan jag dock icke undertryckd, den nemligen att detta — verkligen ganska samvetsgranna och förnuftigar tal — dock: skjuter förbi frågaån och icke alls träffar nykterhetsföreningarne. Det börjar nemligen att förebrå nykterhetsföreningarne, att de förändrat skaplynne, och derpå följer följande strof: I stället för att genom en lugn diskusion inhemta upplysningar för och emot, nedtystar man andras meningar med dundrande föreläsningar, svällande af intolerans. I stället att vädja till för nuftets domstol, vädjar man till den råa massan, den man fanatiserar med hjertskakande målningar. När och hvar har detta skett? Att framkasta slika beskyliningar mot hvem som helst är ringa konsi, men beviset: Ännu en gång, när och, hvar har detta skett? Vore det väl för mig den ringaste konst att påstå att nämnde talare vid ifrågavarande tillfälle höll en dundrande föreläsning, svällande af intolerans,, eller att han sökte nedtysta andras meningar. Men jag vore vore väl då äfven skyldig att bevisa det. — Vidare yrkade ta aren, att man skall ge folket bildning för att förekomma fyileriet. Sant; men skall man under tiden vänta och låta den nuvarande obildade generationen supa ihjel sig? och hindra nykterhetsföreningarne bildningen? Hindrar nykterhetslöftet någon att besöka folkskolorna? Men folkbildningen kan ej åstadkommas genom möten och föreningar, och man måtte väl kunna arbeta för upplysning och bildning fastän man är medlem af en nykterhetsförening! Slutligen säger talaren sig Vara tvungen att ogilla det maktspråk, hvarmed man vill förbjuda all bräna GA