MICHAEL KOHL MAAS. ) BERÄTTELSE AF HEINRICH VON KLEIST. BEARBETAD 3 AF OEHLENSCHLÄGER. XH. Dagen inbröt och alla innevånarne sofvo ännu, då han bultade på porten af sin förutnämnda lilla egendom, i förstaden Pirna, och bad den förundrade gamle Thomas, som vaktade huset, att anmäla hos prinsen af Meissen på gubernium, det hästhandlaren Kohlbaas vore kommen. Nämnde herre, som ansåg nödigt att sjelf se och tala med Kohlhaas, fann huset omringadt af hela allmogen, som strömmat tillsammans för att skåda hämndens engel. Han träffade Kohlhaas stående halft afklädd vid ett bord. WMKohlhaas räckte honom vördsamt sin brefväska och tillkäpnagaf hyem han var. Prinsen betraktade honom från hufvud till fot, lemnade väskan tillbaka, sedan han noga un: dersökt. allt, och syntes nöjd. att höra, det har ämnade återtaga sitt förra yrke. Men — sade han, under det han gick fram till fönstret och betraktade den stora folkmängden — de först: dagarne måste du hafva en vakt, som kan beskydda dig när du går utom huset. — Kohlhaas nedslog sina ögon. — Nå, lika mycket, sade prinsen, skadan blir din egen. — Dermed vände han sig mot dörren för att gå. Imedlertid hade Kohlhaas betänkt sig och yttrade: Gör som ni vil nådige herre. Gif mig på edert ord en vakt som åter lemnar mig, när jag önskar det, så ha jag intet.att invända. Prinsen svarade, att dett: fölle af sig sjelft, lät trenne lansdragare komm: in, och efter att hafva utpekat för dem Kohlhaas under yttrande, att han var fri, och at de blot till. hans beskydd skulle qvarstanna, helsade bar hästhandlaren med en nedlåtande uppsyn och lemnade bonom. Ledsagad af sin vakt, begaf sig nu Kohlhbaas til grefve Wrede, som vänligt mottog honom och trenre limmar samtalade med honom på sitt rum amt lät benom inlemna sin förut undertryckta klagan öfver junkern. Denne hade imedlertid också blifvit fri från sin qvarstad i Wittenbers, efter gifvet löfte att inställa sig för rätten, för alt försv ara sin sak, och kom nu, sjuk i foten af frost, 5 Aftonbl. M-492, 492, 193, 184, 498, 197 och öd