siska mynten voro isynnerhet talrika och af vär. de; äfvensom bland de sällsyntare böra räknas ett Persiskt, några ÖstRomerska och trenne Svenska af Olof Skötkonung. Flera hundrade sönderbrutna mynt af samma slag som ofvanstående funnos äfven bland samlingen. En stor del af mynten synes hafva varit förgyllda. Det hela har blifvit Kongl. Maj:t och Kronan till inlösen hembudet. — I Kölns, annonsblad för d. 49 Aug. tillkännagifves att Norma skulle uppföras följande dagen på kongl. teatern derstädes, och att Jenny Lind hade öfvertagit titelrollen. — Hr Broman hade till sin recett på Djurgårdsteatern i går icke illa valt pjeser. Den första, Talismanen af Nestroy, var så rolig som man kunde vänta af författaren till den komedi, som under namnet Nu ska vi roa oss för nägra månader sedan med så mycket bifall gafs på Nya teatern. Händelsen i det nu ifrågavarande stycket är den, att en rödhårig stackars barberaregesäll, Titus Eldfuchs!, räddar lifvet på en marquis till namnet men perukmakare till yrket, hvilken, till tacksamhet för en så vigtig tjenst, gifver åt Titus en vacker svartlockig veruk. Denna peruk blir för Titus en talisman, genom hvars tillhjelp han uppnår första vilkoret för en attig ynglings uppkomst här i verlden, damernas Yn1est, som också genast grundlägger hans lycka — en ycka, som visserligen hänger på ett hårstrå, men lutligen lofvar att blifva varaktig då Titus erhåller n raktuga, utnämnes till sin rika farbroders univeralarfvinge och gifter sig med Salomå, som visat att on menat väl med honom och utkorat honom till itt lifs följeslagare, emedan han nyttjar samma färg Jå håret som bon. Dialogen i denna pjes är iifig, jå flera ställen qvick, och kupletterna ganska ruliga. Rataplan, eller den lilla trumslagaren är en gamnal bekant, hvilken man alltid med nöje återse Ir Deland såsom värdshusvärden har der en ro!l, i vilken han är särdeles lycklig, fru Wilson är em ltför elegant trumslagarpojke, och fru Broman en iten pipare, som säger sitt ta mig fan med myecet behag.