Aftonbladet – 28 augusti 1845, sida 2

— rer: mig, jag upprepar det, fri legd till Dresden, s låter jag den skara, som jag samlat på slotte Lätzen, åter skingras, och framlägger den klagar som sist blef afvisad, ännu en gång för domsto len. — Med förtretad uppsyn kastade Luther on hvarandra de Papper, som lågo framför honom p bordet. Den trotsiga ställning, denne förunder lige man antog emot staten, förtröt honom, oci under det han eftertänkte den dom, som Kohl haas i Kohlbasenbräck hade fällt och sändt til junker von Tronka, frågade han, hvad Kohlhaa då fordrade af tribunalet i Dresden. — Kohlhaa svarade: att junkern straffas efter lagarne, åter. ställer mina hästar i deras förra tillstånd och ersätter den skada, så väl jag, som min vid Mählberg fallne tjenare Herse, lidit genom hans ötvervåld. — Skadeersättning! ropade Luther. Summor i tusental har du upptagit hos kristne och udar, i vexlar och panter, för att underhålla din vilda sjelfhämnd; vill du också sätta värdet deraj på räkningen, när saken blifver undersökt? — Gud bevare oss! svarade Kohlhaas, hus och gård och all den förmögenhet jag egt, fordrar jag icke illbaka, lika litet som omkostningarne för min 1ustrus begrafning. Herses gamla moder skall nlemna räkning på hvad läkemedlen kostat och n specifikation öfver hvad hennes son mistat på fronkenburg. Den skada, jag lidit vid att ej få älja mina hästar, kan regeringen låta undersöka f en sakkunnig. — Rasande, obegriplige, förfärige man! sade Luther och betraktade honom; edan du nu med ditt svärd sjelf tagit dig den ysligaste hämnd, som kan tänkas, hvad drifver ig vidare att söka dom öfver den, hvars stränget, när det gick honom värst, var af så ringa