Aftonbladet – 22 augusti 1845, sida 2

Kohlhaas studsade. Hvarför har man jagat dig ut från Tronkenburg, frågade han. — För det jag bar mig illa åt, sade drängen och torkade svetten ur pannan; men gjordt som gjordt är. Jag ville icke låta hästarna släpa ihjel sig på åkern, utan sade, att de ännu voro unga och icke gått för vagn förr. — Kohlhaas svarade, under det han sökte dölja sin förvirring, att han ej talat rena sanningen, ty hästarna hade: redan förliden vår varit förspända ett par gånger. Gerna kunde du, fortfor han, som gäst på borgen, hafva visat dig något beredvillig, så här höstetiden, då det blott stt par gånger kom i fråga. — Så gjorde jag äfven, sade drängen. Jag tänkte, hästarna dö icke deraf, och tredje förmiddagen körde jag med dem tre lass. — Derom har man icke sagt mig ett ord, afbröt Kohlbaas och slog ned ögonen. — Min ovillighet, fortfor karlen, bestod deri, att jag på eftermiddagen ej ville spänna för dem igen; och då förvaltaren erbjöd mig fritt foder åt dem derföre, och sade, att jag kunde stoppa penningarne, för hvilka jag skulle köpa detsamma, i min egen ficka, så vände jag honom ryggen och sade, att man blott kunde göra en skurk ett dylikt förslag. — Och derföre blef du jagad från Tronkenburg? — frågade Kohlhaas. — Bevar oss väll nej, sade drängen, det var för en vederstygglig missgerping. Om aftonen kommo tvenne riddare till Tronkenburg, hvars hästar fördes i stallet, och mina blefvo bundna vid stalldörren. Då jag frågade borgfogden hvar jag skulle göra af dem om natten, så visade haw mig en svinstia, som var uppslagen af läkter och bräden på bakgården. — Du menar väl, sade Koblhbaas, att denna dåliga inrättning för hästar mera liknade en svinstia än elt stall, — Det var en svinstia, husbonde, svarade drängen, en äkta, verklig svinstia, der svinen sprungo ut och in, och der jag icke kunde stå rak. Kanske fanns ingen annan utväg, anmärkte Koblbaas, och riddarnes höstar hade likväl i visso fall företrädet. — Rummet, sade drängen och sänkte rösten, Var knappt; der stodo inalles sju ästar, men hade det varit ni, så hade pi låti tränga dem något tillsammans. Jag påstod ati jag ville hyra mig stallrum 1 staden, men fogden svarade, att han måste behålla bästarna under sin uppsigt, och att jag ej finge understå mig au