Aftonbladet – 22 augusti 1845, sida 2

ollt ifrån uppträdet på Tronkenburg kände en beständig smärta öfver bröstet, genast måtte få försöka den. Nu hände sig så, att Herse låg i badet, som vid källan var inrättadt och med ett litet tak försedt, och hauptmannen stod vid kanten af kitteln, då Kohlhaas mottog ofvannämnda bedröfliga bref från Dresden. Då hauptmannen såg honom fälla tårar derpå, och då Kohlhaas, som svar på hans frågor, räckte konom brefvet, blef han ganska rörd och lofvade skrifva till kurfursten af Brandenburg, såsom i egen sak, alldenstund Kohlhaas var Brandenburgare: och när han begärde det af kurfursten af Saxen, så skulle saken säkert gå sin lagliga gång. Nu inlemnade Kohlhaas på detta sätt sin supplik och reste förnöjd hem. — Men minga veckor hade han icke varit hemma, förr än han från hauptmannen fick den underrättelsen, att kurfursten lemmnat suppliken till sin kansler, grefve Kallbeim, och att denne, i stället för att sända den till rätten i Dresden, låtit efterhöra sammanhanget hos junker von Tronka. Derigenom var saken förderfvad, ty grefve Kallheim var, som Kohihaas under tiden fick veta, genom svågerskap befryndad med junker von Tronka. MHärpå var alltså följande resolution fallen: Kohlbass hade, efter Dresdnertribunalets berättelse, fört oiidig klagan; junkern qvarhöll för ingen del hans hästar; han kunde afhemta dem eller säga junkern hvart han ville hafva dem; för öfrigt antydde man bonom alt för framtiden förskona kansliet från dylikt krångel och trakasserier. Kohlhaas, bvilken icke var serdeles angelägen om hästarna, men skulle känt samma smärta, i fall saken rört ett par bunS dar, — Kohlbaas skummade af vrede. Så ofta han hörde larm på gården, såg han ut, i tanke att det måhända var junker von I 5 som medförde de utmagrade hästarne säkter; det enda hvarpå hans med vy alltför bekanta själ ej var beredd. förnam han, att hästarne, nu som träla i oket på åkern, ibland junker öfriga plogök, och midt under den sj en dylik orättvisa lät honom känna bröst af ett inre medvetande, det vertygelse och uppsåt nu hunnit t (For