Aftonbladet – 22 augusti 1845, sida 2

du tänkte: i stallet vid Kohlhaasenbräck är det likväl bättre. — Himmel och jord! ropade Herse, jag lemnade ju qvar seltyg och täcken samt en packe med rent linne. Skulle jag icke åtminstone medtagit tre riksgyllen, som jag hade glömt i min röda silkeshalsduk, bakom krubban? Satan och helfvetel När ni talar så, får jag genast lust att åter påtända svafvelstickorna, som jag kastade bort. — Var lugn, Herse! sade Kohlhaas, jag ville taga sakramentet derpå, att du talar sanning. Gå nu till sängs och låt gifva dig en flaska vin! Derefter stod han upp, gjorde en förteckning öfver hvad drängen qvarlemnat, specificerade värdet deraf, frågade honom ytterligare huru högt han beräknade läkarekostnaderna, och lät honom gå. IV. Sedan han rådfört sig med sin hustru, som fullkomligt gillade hans förslag, framförde han nu, med en advokats tillhjelp, sin klagan i Dresden. Saken var klar; den omständigheten, att hästarna på lagstridigt sätt blifvit qvarhållna, spridde ljus öfver det hela. Icke heller saknade Kohlhaas vänner, sedan den tiden han uppehöll sig i residenset, hvilka lofvade arbeta för honom. Med goda förhoppningar spisade han flera gånger middag hos sin advokat, lemnade honom nödiga penningar till sakens bedrifvande och skyndade glad hem till sin hustru Lisbeth. Men — veckor, månader förgingo, och ändtiligen erfor han, att saken, på högre befallning, blifvit nedlagd och undertryckt. Junker Wenzel von Tronka var nemligen slägt med tvenne andra junkrar, af hvilka den ene var hofmunskänk och den andre kamererare. Advokaten rådde Kohlhaas att åtnöja sig med hästarnesåterfående, samt bad honom förskona sig från allt tillgörande i denna sak. Kohlhaas vistades just vid denna tid i Brandenburg, der stadshauptman Heinrich von Geusau, till hvars distrikt Kohlhbaasenbräck hörde, sysselsatte sig red att till välgörande inrättningar för fattiga använda en betydlig summa penningar. I synnerhet vinlade han sig om att iståndsätta en helsobrunn för lembrutna och sjuka, hvara! man lofvade sig mycket. Då han ganska väl Ikände Kohlhaas, tillät han gerna, att Herse, som