Aftonbladet – 21 augusti 1845, sida 3

Som hvar man vet, utöfva två stycken omagnetiseradt jern ingen verkan på hvarandra, hvaremot ett stycke magnetiseradt jern drager ett stycke magnetiseradt till sig. Låter man derföre den elektriska strömmen, när den kommer till en station, inträda i spiralen, som omger ett stycke mjukt jern, så blir dettas massa för ögonblicket elektrisk och kan frambringa en mekanisk verkan. Det är genom att vexelvis på detta sätt uppväcka och åter tillintetgöra den elektriska kraften hos jernmassan, som man är i stånd att frambringa en rörelse och dymedelst gifva signaler på ett, från afgångsstationen mycket aflägset ställe. Tillämpningen af denna princip sker efter olika systemer, hvaraf följande, som fått namn efter herr Morse, här må anföras. Antag att man på den station, som skall mottaga signalerna, har en lång pappersremsa, som, medelst någon mekanisk kraft rör sig mellan två valsar, som bålla den utspänd. Midt öfver denna pappersremsa sitter det ofvan omtalade jernstycket, som är bestämdt att afvexlande varda och upphöra att vara magnetiskt, och i detsamma sitter en penna eller pensel, hvars spets icke vidrör, men går nära intill pappersrimsan. På ett helt litet afstånd från detta stycke är en massa vanligt jern fastgjord När den elektriska strömmen sättes i rörelse, blir första jernstycket elektriskt och rör sig, emedan det drages af den fasta jernmassan; men det rör sig på det sätt, att det trycker pennan mot pappersrimsam, och som denna ständigt skrider framåt, beskrifver alltså pennan ett längre eiler kortare streck, alltefter som den elektriska strömmen länge fortvarar eller snart afbrytes. Varar den blott ett ögonblick, så qvarlemnar pennan blott en punkt på pappersriresen. Man kan således medelst denna anstalt, på ett afstånd af väl 400 mil, på sin korrespondents papper skrifva långa eller korta strek, en punkt mellan två strek, flera punkter bredvid hvarandra o, s. V.; och personer, kunniga i telegrafspråket, hafva ansett detta tillräckligt för en telegrafisk korrespondens. För att göra sig ett begrepp om apparaten för den elektriska telegrafen, sådan den för närvarande begagnas i England, måste man föreställa sig att i rummet, der signalerna skola mottagas, befinner sig en i grader afdelad cirkelskifva, der hvarje grad är betecknad med en bokstaf ur alfabetet. Denna skifva sättes i rörelse medelst den elektriska strömmen, och för hvar gång den stadnar, måste man läsa den öfversta bokstafven på skifvan. På afgängsstationen befinner sig en skifva, som har en korresponderande rörelse. Skifvan är förbunden med ett kuggbjul och på detta kugghjul sitter en så kallad spärrhake af jern, som stadnar hjulet när den falier ned emellan hjulets tänder, men låter det gå när den upplyftes. Tätt öfver denna spärrhake sitter det stycke jern, kring hvilken spiraltråden är lindad och som derföre afvexlande blir magnetiskt eller neutralt. Går elektriska strömmen, och jernstycket blir magnetiskt, så drar det till sig sparrhaken och hjulet får gå; upphör strömmen och dermed magnetismen, så släpper jernstycket spärrhaken ned på hjulet, som stadnar. — ÖFVERSVÄMNINGAR I TYSKLAND. I slutet af förra och början af denna månad hafva många trakter i östra delen af Tyskland varit hemsökta af förfärliga öfversvämningar, Vid Nieder-Oderbruche har vattnet inom några dagar stigit så högt öfver flodens bräddar, att ingenting kunnat räddas från förstöring. Mer än 20,000 tunnland fruktbar jerd stå under vatten, och en skörd af en half million riksdalers värde har gått förlorad. — Althauser-slätten, ej långt från Kulm, har blifvit öfversvämmad för andra gången i år af Weichselfloden. Första gången, på våren, stod marken i sex veckor under vatten, hvarigenom all höstsäden förderfvades; andra gången, då folket just ämnade börja att upptaga den potatis de, genom bidrag af regeringen och den enskilda välgörenheten, blifvit i stånd att sätta, har förhoppningen på denna skörd äfven slagit fel och tillika en stor myckenhet ännu obergadt hö gått förlorad. — Staden Schwetz är för tredje gången i år hemsökt af öfversvämning. Staden ligger nu som en ö, och äfven den sista kommunikationen med det icke öfversvämmade landet, en pontonbrygga, har måst borttagas, emedan vattnet annars skulle hafva förstört den.! Endast de sedan fordna tider qvarstående murarna hafva räddat sjelfva staden från samma härjning, som öfvergått dess grannskap. — I trakten kring Lemberg i Gallizien hafva alla de talrika vattendragen stigit högt öfver sin vanliga ståndpunkt och förstört hus, gator, broar, byar och äfven menniskolif. Ensamt i Tarnowska distriktet finnas öfver 400,000 menniskor, som förlorat all sin säd, boskap, åkerbruksredskap, m. m., och nästan samma elände herrskar i distrikten Wadowice, Bochnia, Rzeszow, Przemysl ech Sanok. — Ett sällskap har nyligen, under namnet Zannequin, bildat sig i Renaix i Belgien och utgifvit ett manifest, hvari det uppställer följande fordringar: på allmän valrätt, d. v. s. alla medborgares rättighet att deltaga i valet af nationens representanter; på en beskattning, som är grundad å förmögenheten och kan ersätta alla indirekta skatter; samt på offentlig undervisning, på statens bekostnad, för alla medborgares barn, hvarvid afseende göres på hvars och ens rättigheter och skyldigheter i förhållande till samhället, samt yrken läras. — VINTER MIDT I SOMMAREN. Franska tidningen Le Constitutionnel meddelar följande underrättelse, daterad Erzerum den 28 Juni: Det sällsynta fenomenet har här inträffat, att vi haft fyra dagars vinter under sjelfva solståndet. Den 24 Juni, vid soluppgången, började himlen mulna, och Reaumurs thermometer, som flere dagar visat 16 å 20 grader, föll genast till 5 grader. Vid middagstiden föll ett fint och kallt regn, som omkring klockan 2 blandade sig med en mängd snö. Klockan 7 på aftonen sjönk thermometern till 3 grader; snöandet fortfor hela den natten, den påföljande dagen och natten till den 23, åtföljdt af variabla vindar, samt slutade ej förrän kl. 140 förmiddagen, sistnämnde dag. Thermometern höjde sig obetydligt, förrän den 24, då den sl. 3 på eftermiddagen visade 12 gr. Sedan den tilen har väderleken visat sig stadig och vacker. Unler de kalla dagarne var man nödsakad att elda, och