gen förut funnit liket af en ung man, vid foten af en öfver tvåhundra fot hög klippvägg. Sönderrifven och krossad i ansigtet och alla leder, hade han varit oigenkännelig äfven för sina anhöriga; men af passet, som fanns i hans plånbok, visade det sig, att det var baron Moritz v. Gravenreuth från Mänchen. Passet var viseradt i Hofgastein, d. 2 Juli, för resan öfver Tauern till Italien. Det upplystes, att han lemnat Hofgastein den 3:dje på morgonen, och utan att uppehålla sig vid Bad-Gastein begifvit sig från Staubingerhyttan klockan half tio, utan ledsagare. Efter all anledning har han gått vilse, stigit miste och genom ett fall funnit sitt beklagansvärda slut, som intygas af den sönderslegna kroppen. Märkvärdig är likväl den omständigheten, att han var utan väst, att öfverråcken låg på något afstånd från kroppen, och att herden ett stycke derifrån fann renseln som ledde honom på spåren. Paraplyen hade blifvit liggande på klippspetsen. Man fann hans guldur i fickan, men inga penningar, banknoter eller dokumenter af värde i portföljen, utan endast några tjugu kreutzer (24 sk. bko) stycken och en guldring i en börs, som var förvarad i renseln. Kan man ej antaga att penningarne gått förlorade under fallet, så blir det sista alldeles oförklarligt, ty på en plundring tros här lika litet som att en resande som ämnade sig till Italien ej skulle vara bättre försedd. — Liket begrofs i all tysthet sistl. gårdag. En ringa tröst finna de deltagande deri, att hans död ej varit långsam och qvalfull; imedlertid tjenar den sorgliga historien andra resande till varning, att ej begifva sig öfver de väglösa Alperna utan kunniga ledsagare. — Nordamerikas floder äro, enligt herr Scoresbys berättelse till the British association, segelbara till en längd af 25 till 30,000 engelska mil. — En resande i Irland besökte nyligen ett kloster, som var särdeles ryktbart för sina reliker. En pater följde honom som Cicerone; och förevisade bland andra heliga qvarlefvor,två hufvudskallar, som han förklarade för de mest dyrbara ibland hela förrådet. Men hvilka helgon, frågade främlingen, ha då dessa ben tillhört? Det här stora hufvudet, svarade munken har varit St. Patriks, hela Iriands patrons, på den tiden han var kommen till mogen älder; den här lilla skallen är samma heliges när han ännu var barn.,