a n a r e 1 e h tl 1 , 1 t t L I j liga barnoch tjensteflickor, visflickor, 0. s. v. och andra blifvit intagna i stället. Tvenne gänger om äret går en af flickorna ut med en lista, på hvilken stadens fruntimmer teckna de bidrag, de lemna til skolans bestånd och barnens uppmuntran: en del gifva väf, en del ull, en del penningar och en del gamla kläder. Två gånger om året hålles examen, då barnen erhålla någon belöning, i förhållande till sitt goda uppförande. Barnen erhålla af lärarinnan flitmarker i mån af sin flit, och dessa inlösas afföreståndarinnan vid examens slut med 4 skilling, hvilket vanligen uppgår till 4 å 5 rdr rgs. För denna summa uppköpes hvetbröd, rågbröd, smör, mjölk, hvetmjöl, kaffe och socker, och dermed tillställes kalas och dans, hvarvid glädjen står högt upp i tak. — Många af barnen skulle eljest kanske gerna vilja slippa gå i skolan; men att derigenom försaka nöjet efter slutad examen, det vore en alltför stor förlust! Till hvarje julhelg erhålla flickorna nya, snygga ullklädningar af den hopsamlade ullen, strumpor, som de sjelfva stic,)kat eller vidstickat, och gamla upplagade skor eller kängor, som alltsammans blifvit till dem skänkt. Till hvarje midsommar erhålla de vanligen nya. af dem sjelfva sydda, linntyg, nya eller gamla upplagade tröjor, förkläden, halsdukar och helt simpla tyghattar. Då denna inrättning började, hade den ingen fond; mer nu eger den i Wedevågs sparbink insatta 1350 rår rgs, till hvilka räntan å ligen tillägges. Sålunda har denna lilla skola, genom Guds näd och föreståndarinnans omsorg, fortgått och förkofrat sig, och skall, -Iså vida Gud förlänar helsa och lifstid, ytteriigare I fortgå och bidraga i sin lilla mån till befrämjande af gudsfruktan, ordning, flit och sedlighet. Men huru har en så obetydlig summa och så ringa årliga bidrag under 4 år kunnat blifva tillräckliga för skolans underhåll och barnens belöning för flit och godt uppförande? Huru har till och med en liten fond I kunnat samlas af så ringa medel? Svar: Genem barnens egen flit, genom uppväckandet af deras egen verksamhet och den erfarenhet, att de genom sitt arbete kunna förtjena något. Hvarje flicka måste, för att få gå i skolan, väfva ett stycke simpla band, om 25 alnar, i veckan; derföre erhållas 12 sk. rgs i arbetslön, och med dem betalas veckans skollön. Väfver flickan mera bana, än dessa alnar, erhäller hon sjelf arbetslönen derför, och det gifves flickor, som väfva 3 till och med 4 stycken i veckan. Hvarje flicka har en motbok, i hvilken hen-t nes arbete inskrifves, och det gifves de, som under loppet af halfåret, utom skollönen, hafva förtjent 6 å 40 Rdr igenom sin flit; och det är mycket för ett sådant fattigt barn. Denna förtjenst användes till kläder åt dem Hvilken innerlig fröjd är det icke för dem att genom egen flit se sig kunna vara hela och rena, hvilken lycklig vana att blifva arbetssamma, då de få öfvertygande erfara, att fliten blir belönad, derigenom att den belönar sig sjelf! -— pFöreståndarinnan eger mycken glädje af flickorna, och ehuru detta är blott ett försök i smått, så har vändas. En mängd nakna, trasiga, utsvultna. men af väder och vind, frisk luft och fri rörelse härdade, barn i kristendomen, som inpräglas i deras minne, utan att de lära sig inse dess gudomliga sanningar, och hjertat lemnas tomt. Nu blifva de konfirmerade, få begå den heliga nattvarden, och sedan utkomma de i byggden för att tjena. Blifva fria slafvar! Såsom sådane ega de åtminstone den rättigheten att ombyta husbonde och vistelseort. Till sin egen och andet ingifvit henne den öfvertygelsen, att det skulte äfven i stort kunna med fördel och välsignelse an-! uppnå ofta sina 45 år, få en nödtorftig undervisning . dras ofärd, begagna de sig äfven otåligt af denna frihet. Fattigdomen var deras barndomslott, och fattigdomen förföljer dem hela lifvet igenom. Usla och föraktade, illa bemötta, illa behandlade, uselt klädda och födda, drifna till arbete liksom slafvar, belastade med de tyngsta sysslor, äfven under de strängaste årstiderna, hvem kan det då förundra, om de, sä behandlade och så uppfostrade, nedsjunka i osedlighet och brott: om de ej hysa någon kärlek eller tillgifvenhet för sina lyckligare lottade likar? Hvem kan finna underligt om de äro vårdslösa, lata och otrogna tjenare emot sina stränga och hårda husbönder? Deras lif är ju så glädjelöst och deras utsigt för framtiden så mörk! Om lyckligt lottade, oberoende och med förmögenhet välsignade menniskor använde blott en liten del af sitt öfverflöd till det uppvexande fattiga slägtets förbättring och förädling, då först kunde man för kommande tider hoppas en tilltagande gudsfrukjan. sedlighet och välmåga bland den så kallade sämre olkklassen. Icke blott i ekonomiskt afseende är det som välgörande inrättningar uppfylla sitt ändamål, itan fast mera i moraliskt. Men icke är det de utsifna kapitalerna och lärares rika aflöning, som gör ut! Man kan använda millioner till läroverksoch atligförsörjningsanstalter, men eländet för varande och kommande tids stägten likväl blifva lika stort! — Nej! det är den innerliga kärleken och tillgifyenheLen, som man bör egna det uppvexande slägtet i den undervisning, man lemnar det, i den vård man visar de unga och i de tillfällen till fri utveckling af kropps-: och själskrafter man bereder dem. Men utan tillfälle ill arbetsförtjenst är ingen möjlighet att åstadkomna allt detta goda (St. K. L. T.) Sala. Thorsdagen den 7 omkring kl. !I, 44 på afI onen nedslog åskan uti hemmansegaren Joh. Fre;elii ladugårdsbyggnad i Fräbrun, Sala socken, och ntände med en sådan kraft, att, ehuru yttersta anträngning genast gjordes till kreaturens räddning, cke allenast 6 nötkreatur, tillhörige Frebelius,innerunno, utan ock fyra grannars ladugårdsbyggnader iedbrunno, med deruti varande hö och halm, hvar-S emte en större mängd -köroch åkerredskap samt ättre och sämre åkdon blefvo lägornas rof. Olyc-)d an är så mycket kännbarare, som de brandskadade; ro mindre bemedlade och egare af endast smärre emmansdelar å tillsammans ett mantal, derå finnes åboer. Westerås d. 14 Aug. Thorsdagen den 7 denes omkring kl. 9 på aftonen uppkom ett ganska arkt åskväder, med tätt på hvarandra följande blixir, hvarvid åskan äfven slog ned på åtskilliga stäln i närheten af staden, dock utan att antända elr göra någon skada. Vid samma tid slog åskan ed i Gillberga by, Ihrsta socken hos: bonden Mag