Aftonbladet – 18 augusti 1845, sida 2

mas och Theodors böner varit, att få henne med sig; hon kunde ej förmå sig att utbyta sitt Fridhem emot det ståtliga Svaneborg — och för benne, som aldrig varit längre bort än i närmaste stad, var äfven en resa till den älskade dottrens hem, nu vid hennes ålder, motbjudande. — Jag har nog af att veta dig lyeklig och lönad för din trogna, barnsliga tillgifvenhet, försäkrade hon; och detta afslag, samt sorgen att ej få vårda modrens tilltagande ålder, var den enda, som grumlade Hilmas sällhet. Dock hade hon den trösten att hafva funnit ett godt sällskap och trogen vård åt henne, i en ung, god och duglig flicka, som hon lärt känna i prostgården och som nu flyttade till gumman. — — — — Grefvinnan, med Axel som hon ej kunde lemna, hade rest. Hilma stod, stödd mot Theodors axel, vid samma fönster i det stora galleriet, der hon en gång såg sina sorgliga aningar om Theodors försvundna kärlek besannade. Likasom den aftonen, kringstrålades de nu af månans sken. — Hilmas tankar lemnade det smärtsamma fordom, för att njuta af den sköna naturscen, som låg framför dem. Nedom terrassen, som omslöt den stolta byggnaden, syn!es parken med sina lummiga skogsdungar, genombrutna af en sorlande bäck, som i månljuset, lik ett silfverband, slingrade sig mellan träden; ett stycke bortom låg det hvita slottskapellet. En större öppning mellan träden gaf fri utsigt öfver det och den omgifvande lilla begrafningsplatsen. Ett hvitt marmorkors reste sig der på en liten kulle. Här hvilade Amelies glödande hjerta, nu lungt och stilla! .— Djupt rörda, möttes -der hennes återförenade vänners blickar på denna punkt. De hade ej ord. för sina känslor — men de förstodo. hvarandra! Theodor förde Hilma till ett annat fönster, som ägde samma leende förgrund som den första taflan; men i stället för kyrkogården, utgjordes här I bakgrunden af en liten sjö. Här, min Hilma Iskall du ofta få njuta ditt älsklingsnöje, att ro se den lilla båten vid stranden tyckes knappt ro att vänta tills i morgon, för att emottaga digh