Aftonbladet – 16 augusti 1845, sida 3

Hvad hesluter du? a. Finner du mig svag, moder, då jag ber honom komma h.t? Glad tryckte prostinnan henne i sina armar, och svarade: Just så ville jag min Hilma skulle handla! Stolthet hos dig skulle varit oädel, då han så ödmjukar sig för dig, då han så älskar digl Hilmas korta svar var lugnt och sansadt. Ingen bokstaf kunde antyda, om någon kärlek fanns qvar i hennes själ; men bjertligt bad hon fosterbrodren vara dem välkommen, och hoppades att modren och hennes deltagande skulle förmå att skingra hans sorg. — Budet affärdades, och Hilma inneslöt sig i sitt rum. Modren insåg, att hon väl behöfde vara ensam, och störde henne icke. Sjelf var hon nästan likaså upprörd. Hennes moderliga ömhet för Theodor var alltid densamma. Det förlorade, men återfunna barnet, tyckte hon vara så mycket kärare, och hennes hopknäppta händer och mot himlen riktade blick, visade att hjertat uppsände sina önskningar på bönens vingar, till honom, som så underbart leder våra öden. Hon bad, att allt måtte slutas efter Theodors önskan — om det vore Herrans vilja — ty detta varalltid vilkoret vid hvarje bönesuck, som uppsteg ur detta fromma hjerta. Ej en half timma hade förflutit, sedan budets afresa, då hon hörde dörren sakta öppnas — och Theodor låg för bennes fötter. Han hade i sin oro ej kunnat invänta dess återkomst, utan genast det var affärdadt, gifvit sig åstad och väntat otåligt en sjettedels mil från Fridhem. Han uppref Hilmas biljett — och jilade dit. Ehuru mycket dessa händelserika år och sö