Aftonbladet – 16 augusti 1845, sida 2

— De underrättelser, som tidningarne med södra posten äfvensom enskilda bref innehöllo från Norrköping, utvisa, såsom redan i förbigående nämndes i gårdagens Aftonblad, på ett sätt som är ganska öfvertygande, att klädesfabrikationen för närvarande har att strida med en ogynnsam konjunktur som är egnad att väcka bekymmer i anseende till en minskad förtjenst för den arbe tande klassen; och hvad som är ännu värre, at! en spänning äger rum emellan fakrikanterne och deras arbetare, hvilken, om den också icke bör kunna hota det allmänna lugnet, likväl icke heller bör förbises med likgiltighet. Ett bidrag till belysningen af detta sednare förhållande lemnas af en i Östgötha Correspondenten insänd artikel, undertecknad arbetare, hvilken, i förening med de passerade uppträdena, utvisar en ton af bitterhet emot fabrikanterne och söndring emellan desse och arbetarne, hvilken man minst skulle hafva väntat från ett samhälle, der just de gamla och patriarkaliska idterne ansetts lyckligt rådande, och som allt bittills åberopats såsom ett mönster af lugn, trefnad och enighet. Dessutom aftrycker Östgötha Correspondenten en visa, som lärer bruka sjungas af fabriksfolket, och som är så incendiär emot patronerne, att den icke kan verka några goda följder i afseende på enighetens återställande. Vi skole icke återgifva den sednare; men sjelfva den insända artikeln utgör på sitt sätt ett så historiskt dokument, såsom ett attryck af arbetsklassens tänkesätt, ehuru några förvillade begrepp deruti uttala sig, att vi anse oss böra meddela densamma in extenso, för att sedan få tillägga några anmärkningar. Den lyder sålunda: Ställningar och förhållanden vid klädesfabrikerna i Norrköping. Den mängd kläde, hvarmed förra årets tillverkning prunkade, kommer i år säkert att icke gå till hälften, hvarföre Svenska folket — i fall det icke vill begagna utländska tyger eller ock lurendreja ovanligt mycket kläde — säkert kommer att gå i skjortärmarna. Detta förhållande skall härleda sig derifrån, att ullpriset i år bar stigit och fabrikörerna icke kunnat stegra priset på kläde i förhållande derefter, samt mången, som förut vandt sig vid en dryg förtjenst, icke nu vill åtnöja sig med en måttlig, utan helt enkelt afskedar sitt arbetsfolk och låter fabriken stanna. De, som ännu drifva fabriker. råntaga arbetaren dess halfva förtjenst eller köra bort den, som icke vill arbeta för en fickstyfver. Andra påstå, att en dålig afsättning är dertill vålande; men hvarifrån härleder sig då den dåliga afsättningen? Månne ej från en snart sagdt oduglig vara, som mången sammansmörjer och dermed skämRER RR TT ot ———— rr mr rn